Muir Woods

Lördag 2008-04-05
Det blev frukost på Sams diner igen innan vi tog bilen och körde över Golden Gate bron och upp till Muir Woods. Vägen till parken var rejält slingrig, men RX-8an hade såklart inga problem utan gled villigt genom kurvorna. När vi kom fram fick vi cirkulera parkeringen ett tag innan vi hittade en plats, men efter två varv hade vi turen att någon åkte därifrån så vi knep den platsen och traskade upp till parken.

Vi hade tur att precis när vi kom in i parken var det en entimmes ranger-ledd hike som just skulle börja. Vår ranger hette Timothy Dalton och var otroligt kunnig om parkens historia, redwood-träden, och de djur och växter som kallar parken sitt hem. Hiken visade sig bli närmare två timmar, men det gjorde ingenting alls, vi lärde oss mycket och hade kul och det är ju det som är huvudsaken. Innan vi lämnade rangern tipsade han oss om ett par bra vandringsleder, en lite "lättare" som skulle ta ca 2 timmar, och en tuffare som skulle ta 4 timmar.

Eftersom vi stannar ofta för att ta kort och filma så valde vi den kortare turen, som ledde oss uppför en rejält brant backe där vi fick stanna var femte minut för att hämta andan, dricka lite vatten och såklart ta lite kort. Vi passerade många häftiga träd, och efter en timme eller två så kom vi upp på stigens högsta punkt där det snällt nog fanns en parkbänk där vi passade på att ta lite matsäck bestående av kexchoklad och lite kringlor.

Med förnyad energi gav vi oss av neråt på Ocean View Trail, som trots namnet inte alls har utsikt mot havet, det har inte brunnit i skogen på över 150 år så utsikten har vuxit igen. Den här delen av stigen var betydligt snällare med höga redwood träd längs med stigen (den brantaste stigen hade inte så mycket redwood träd). Vi såg en söt liten hackspett som pickade i ett träd, så vi satte upp videokameran på stativet och filmade medan den åt larver som den hittade under barken på ett dött träd. Det tog oss tre timmar totalt innan vi kom tillbaka ner till parkcentret, vilket kändes som bra tid med tanke på hur ofta vi stannade och tog kort.

När vi skulle åka ifrån parken blev vi först lite förvånade att vägvisarna pekade åt fel håll jämfört med vad gpsen sade att vi skulle åka, men efter en snabb titt på kartan med topograflinjer insåg vi att den av gpsen föreslagna vägen var väldigt mycket brantare än den andra, så vi litade på vägvisarna och även om den vägen också var lite slingrig på sina ställen var det ingenting jämfört med den andra.

Tillbaka inne i SF igen parkerade vi på taket till ett parkeringsgarage och åt hamburgare och mumsig milkshake på Johnny Rockets. Mätta och belåtna åkte vi ner till Fishermans Wharf där vi gick ut på piren. Det var rejält blåsigt nere vid vattnet, och vi önskade att vi tagit med oss mössa och vantar :(

Ute på piren höll en massa familjer på att fiska krabbor och annat spännande, men det enda vi ville "fånga" var ett par bra kort på Golden Gate bron och utsikten mot stan över vattnet. När vi blev för trötta och kalla gick vi tillbaka mot bilen för att åka tillbaka till hotellet. GPSen klarar inte riktigt av San Franciscos branta backar, den föreslog att vi skulle ta Hyde Street, dvs den jättebranta backen där cable cars går, vilket Mazdan klarade med galans så klart, även om vi fegade ur och åkte ner på en annan gata istället efter ett tag.