Vaktavlösning på slottet

Fredag 2008-08-01
Som utvandrad får man ju passa på att vara lite turistig när man åker tillbaka på besök, så idag åkte vi till slottet och tittade på vaktavlösningen. Vi tog t-banan till gamla stan, och promenerade därifrån bort till slottet.

Vi kom fram i lagom tid för att vara bland de första som ställde sig bakom repen och kunde alltså välja de bästa platserna med fri sikt över borggården. Efter en stund började vakterna röra på sig, och vi hörde marschmusik komma närmare och närmare. Det var kul att se de marscherande vakterna ackompanjerad med en hel del pampig marschmusik. Det var en formell ceremoni när vakten i kuren skulle bytas, där de utböt ett par fraser om att ankommande vakt nu tog ansvaret för försvaret. Orkestern fick inte bara spela när vakterna kom in, de hade en egen "konsert" mitt på borggården också - mycket pompigt.

Efter vaktparaden gick vi längs med vattnet bort över broarna mot stadshuset, på vägen stannade vi vid Green Cow och tog mycket god gelato. Björn tog kokosnöt, kaffe och citron och A-C tog blåbär, straciatella och citron, mums!

Från stadshuskajen gick den guidade turistbåtsturen Kungsholmen runt med inspelad ljudguidning av Herman Lindqvist som berättade om de platser man passerade med båten.

Efter båtturen tog vi en sväng förbi NK och köpte en Guzzini Bolli ostkupa som vi spanat in tidigare, men eftersom vi insett att det inte går att köpa den online hemma får vi släpa med den i bagaget istället. Grymt snygg är den iallafall, med porslinsinlägg i botten som ska hålla osten kall när man har den framme på bordet.

Det blev en intressant hemresa, som började med att vi fick hoppa runt till tre olika sl-kort försäljare innan vi äntligen hittade en som tog kreditkort så vi kunde köpa vår remsa och åka tillbaka. Tunnelbanan vi kom in med passade inte mot bussen som inte skulle komma förräns om 25 minuter, så vi beslöt oss för att gå istället. Vi ville inte gå längs med bilvägen utan tog "genvägen" genom villaområdena istället, men gick fel någonstans bland slingervägarna så efter en dryg halvtimme gav vi upp och ringde Björns pappa och bad om väganvisningar. Det visade sig att vi var nästan framme, och fem minuter senare var vi tillbaka i villan.