Postojna och Predjama

Fredag 2008-08-08
Idag ska det regna eller åska i typ hela mellaneuropa, så vi tyckte att det var bra att utnyttja dagen med att åka till Postojnagrottan i Slovenien.

Det ösregnade och åskade på förmiddan, men efter att vi fixat matsäck lugnade det ner sig så vi vågade oss på att åka iaf. Det bar iväg mot Slovenien och Karawankentunneln, där man får betala vägtull på 6.50 euro, vilket väl är rätt normalt för de stora tunnlarna genom Alperna, vad som inte var lika ok var att i Slovenien behöver man ha en motorvägssticker, och gulligt nog är minsta tidsperiod sex månader som kostar 35 Euro, vi får väl se det som ett stöd för nykommna EU länder :/

Snopet nog när man betalat dyrt för att utnyttja motorvägarna blev vi sedan kringledda runt flera vägarbeten efter varandra på vägen mot Postonja, så det tog ca en halvtimme längre än planerat vilket gjorde att vi kom fram kl 2. Det var rätt ordentligt oväder och regn när vi körde, om än inte lika illa som när vi körde från flygplatsen för några dar sen.

Man får bara gå in i grottan med en guidad grupp, som börjar med att man får åka en liten tågvagn genom häftiga droppstenstunnlar och grottor. Tåget tuffade på i ordentlig fart och turen tog inte mer än ca 5 minuter innan man delades upp i grupper beroende på vilket språk man ville ha guidningen på.

Grottorna håller konstant ca 8 plusgrader, vilket kändes riktigt skönt faktiskt med en tjock tröja på sig, eftersom det var rätt varmt och kvavt i luften utanför. Det var ganska mycket folk i gruppen, så det var lite lurigt att hänga med att höra guiden och samtidigt hinna beundra droppstenarna och ta kort, så vi prioriterade väl egen utforskning och kort framför att höra guiden för det mesta. Tyvärr har de lagt cementgångar genom grottan, men det kanske är smart för att minska slitaget även om det försämrade wow känslan litegrann. Hela turen tog totalt en timme, och grottan var klart imponerande med stora salar med droppstenar i alla möjliga storlekar och former, som t.ex en enorm glassstrut :)

Efter grottorna gick vi in på Proteus utställningen som handlade om den lilla sk människofisken med fyra ben och fingrar. De kan tydligen bli uppåt 25-30cm, men de vi såg var inte mer än 10-15cm, och bodde i mörka akvarietankar där man fick lysa med en ficklampa för att kunna se dem. Lustig liten fisk även om själva utställningen inte var så mycket att hurra för.

Sen bar det av till det minst sagt speciellt belägna slottet Predjama som byggts in i en hålighet i berget. Där gick vi en liten självguidad tur som tog oss igenom tortyrkammare, 'skyddsrum' inne i berget och relativt pampig matsal och andra utrymmen. Slottet hade många smala branta stentrappor som tog oss upp till en balkong på toppen där man hade fin utsikt över hela dalen.

Turen på slottet tog ett par timmar och sen bestämde vi oss för att prova restaurangen som låg intill. Vi delade på en stor grillköttstallrik med pommes och stekta grönsaker, det mesta var riktigt gott, fast det är trist att alla andra gäster satt och kedjerökte runtomkring vilket förstörde en del av glädjen med att sitta ute och äta.

När det började bli mörkt strax före nio så tände de belysning som varierade i olika färger, vilket gjorde att slottet skimrade sagolikt i regnbågens alla färger från ljusblått till lila. Efter att ha beundrat slottets kvällsspel en stund åkte vi sedan hemåt innan det blev alldeles kolmörkt, för vägarna runt slottet var ganska smala och kringliga.

Vi kom hem strax före 11, och trots att det ösregnat större delen av dagen hade vi sån pass tur att vi aldrig direkt behövde vara ute i regnet.