Snorkling på Catalina Island

Söndag 2009-09-20 till Tisdag 2009-09-22
Vi gick upp i "ottan", dvs före åtta på söndagsmorgonen för att hinna ner till San Pedro söder om LA där färjan ut till Catalina går ifrån. Färjan är en ganska snabb katamaran och på den lite drygt timmeslånga resan gungade det så pass att Anna-Carin var tacksam att hon tryckt i sig en åksjuketablett innan vi lämnade hamnen.

När vi kom fram till Avalon vid tolv gick vi direkt upp till Catalina Beach House Hotel där vi visserligen inte kunde checka in ännu, men vi kunde lägga in våra väskor i ett låst bagagerum så vi slapp släpa på dem. Vi traskade sen ner till stranden där vi satte oss och åt några medhavda hembakta chocolate chip cookies, läste varsin tidning och tittade på vågorna innan vi gick tillbaka till hotellet vid fyratiden när vi kunde få vårt rum.

Rummet var mycket bättre än det vi hade förra året när vi var här på Catalina, med större säng, "jacuzzibadkar" och minikök där vi kunde ställa in vårt vatten i kylskåpet så det höll sig kallt och gott. Precis som i det förra rummet var TVn en liten 14-tummare (om den ens var så stor...) så ingen större risk att man slösar bort dagarna med att glo på dumburken. Den coola hotellmanagern var mycket hjälpsam och tipsade om restauranger och grejer att göra på ön, och ville inte ens ha nåt tip, men vi "tvingade" honom att ta emot en $5 sedel iaf ;)

Det mesta på ön kretsar runt strandpromenaden, så vi gick tillbaka dit ner och passade på att ta en god gelato (fast nu när vi hittat Villa Dolce i matbutikerna hemma kändes det inte alls lika lyxigt och de hade tyvärr inte så många olika smaker i glassbaren) innan vi gick förbi Lovers Cove där vi ska snorkla imorgon. Det var ganska mycket folk som snorklade längs med stranden, och endast ett fåtal använde våtdräkt så det verkar vara rätt varmt i vattnet, vilket låter lovande för oss som inte har våtdräktar med oss.

Hela strandgatan var full av tält för en konstutställning som vi gick runt och tittade på. Billiga var de inte iallafall, de billigaste små tavlorna kostade runt 200-300 dollar, och en utställare som hade en del häftiga tavlor ville ha 3-4k och uppåt för sina verk, bra business det där tydligen ;)

Efter en skön dag i solen blev det middag på gatuköket Pete's Cafe där vi tog buffelburgare, inte alls dumt faktiskt, med goda kryddade pommes till.

På måndagen blev det frukost på Original Jack's, där Anna-Carin tog omelett med svamp, medan Björn valde fläskkotletter (ja till frukost!) med hash browns, ägg och toast.

Sedan blev det en heldags snorklande vid Lovers Cove. Det var otroligt mycket fisk, många gånger var det ett tjockt fiskstim precis runtomkring oss med ett par halvmeter långa firrar som stirrade rakt upp på en - nyfikna rackare! När vi sedan tog fram lite frysta ärtor som vi matade dem med blev det ännu värre och det kändes som det var mer fisk än vatten i en tjock klump runt oss ;)

Vårt nya undervattenshus till kameran fick sitt första riktiga vattenprov och visade sig fungera perfekt! Inte nog med att vi kunde ta fina bilder på fiskarna, utan vi kunde t.om filma under vattnet när vi matade fiskarna.

Efter att ha tillbringat hela dagen i havet fortsatte vi i samma tema med middag på Lobster Trap, där vi delade på en tallrik calamari till förrätt. Anna-Carin vågade sig på svärdfisk och Björn tog fish & chips, alla rätterna var mycket goda och vi kan definitivt tänka oss att gå dit igen. En lustig detalj var att servitrisen hela tiden sa "uh huh" till svar, typ när man tackade för refill etc, vilket visade sig vara vanligt på ön, måste vara en lokal grej ;)

Tisdagen var vår sista dag på ön, och vi gick tillbaka till vårt favoritfrukostställe från förra året, Busy Bee nere på stranden som hade mycket god buffelomelett och apelsinjuice. Även om maten fortfarande var god var servicen usel och vi fick flera gånger nästan jaga servitörerna för att kunna beställa mer (dyr) apelsinjuice så vi går nog inte dit nästa gång vi åker till Catalina.

Den roliga hotellmanagern hade tipsat om öns bästa (och enda) minigolfbana, en 18-hålsbana som lustigt nog har ett scorekort som mäter banans längd i tum (9596) och banans par är inte alls lätta 51 slag och ett banrekord på 41! Banan räknas tydligen som en av världens svåraste minigolfbanor, och med kluriga labyrintliknande banor med mycket speciella konstruktioner där bollen rullar från en platå till en annan genom underjordiska rör kände vi oss rätt nöjda när vi summerade 68 slag för Björn och 76 för Anna-Carin.

Med ett par timmar kvar till färjan skulle gå satte vi oss på stranden och solade och tog det lugnt en stund. Ett stort kryssningsfartyg låg förankrat vid Catalina idag, vilket såklart innebär mycket mer folk på ön hela dagen, så vi var glada att vi snorklade igår när det var nästan tomt på ön. Färjan till fastlandet tog ca en timme, och vi var hemma hos kissekatterna vid halvniotiden.