Joshua Tree norra delen

Onsdag 2008-03-12
Sista dagen i Indio, och vi valde att skippa Airway tram upp till San Jacinto för att kunna åka upp till norra delen av Joshua Tree NP igen, eftersom vi inte hunnit med allt vi ville se där, och det gäller ju att passa på när vi hade sån tur med ett så ovanligt bra år för ökenblomningen.

Det blev frukost på rummet med mackor och juice som vi köpt igårkväll, och vi sparade därmed både pengar och framförallt tid jämfört med att åka till Dennys igen, och fick ändå en ordentlig frukost som är betydligt bättre än det lilla de serverar på super 8.

Först åkte vi till Black Rock där vi plockade på oss några kartor vid visitors center innan vi åkte bort till början av den 1.5 mile långa vandringen vid High View Trail. Vid parkeringen såg vi ett par lustiga fåglar med tofs på huvudet som sprang runt. Efter en timmes vandring mellan klungor av joshuaträd var vi uppe på toppen av kullen där vi satt en stund och njöt av vår medhavda matsäck och utsikten mot den snöbeklädda toppen på San Jacinto. En örn tyckte att det var en bra plats att jaga på, och vi såg den flera gånger cirkla högt ovanför oss.

Vår nästa anhalt var Indian Cove där vi gjorde en kortare halv-mile hike där vi bland annat såg flera kolonier stora svarta myror och deras bohål i ökensanden. Några indian föremål såg vi aldrig, man ska ha lite tur för att regn och vind ska ha blottat några nya krukskärvor och andra artefakter.

Dagens sista mål var Keys View dit vi än en gång kom för att se solnedgången. Tyvärr var det smog i dalen så sikten var inte den bästa, men vi kunde iaf följa solen tills den gått ner under bergen.

Anza-Borrego Desert State Park

Tisdag 2008-03-11
Tredje dagen i Indio åkte vi till en annan ökenpark, Anza-Borrego Desert State Park efter en ordentlig frukost på Dennys, tog två st stora juicekaraffer (1L) till som vi drack upp helt ;)

I början av parken var allting extremt torrt, helt annorlunda än Joshua Tree NP, sen blev det nästan totalt tvärtom, med enorma fält av blommor överallt av alla möjliga färger, och på vissa platser till och med alldeles grönt längs med marken och på kullarna, såg inte alls ut som om man var mitt i en öken.

När vi kom fram till Henderson Canyon Road fullkomligt exploderade fälten med blommor i framförallt lila, vitt och gult så långt ögat kunde se.

När vi hade sett oss mätta på färgprakten åkte vi vidare till visitors center på andra sidan parken, där vi hittade kartor och broschyrer till olika stigar. Efter att ha promenerat runt en liten slinga som visade olika ökenväxter med namnskyltar åkte vi vidare till Borrego Palm Canyon, där vi tog en (längre än väntat) vandring på ca 2.5-3 miles bort mot en oas med palmer och vatten.

Det var hett och soligt idag, så vi drack rejält med vatten när vi vandrade längs med den torra flodbädden på en stenig stig kantad av blommande växter och höga klippväggar. Någonstans uppe på klipporna bor det bergsgetter, men de är så skygga för människor, så vi såg dem inte. Efter ett par timmar kom vi runt en krök på stigen och plötsligt låg oasen där, med ett tjugotal höga palmer och en porlande bäck. Palmerna är av den enda inhemska Kaliforniska palmarten, California Fan Palm. Vi passade på att äta vår matsäck där och njuta av tystnaden.

Vi rappade på lite på tillbakavägen och tog inte så mycket kort, vilket var tur, för när vi precis kommit tillbaka till bilen var det så gått som kolmörkt, vilket inte hade varit så roligt uppe på en smal stenig stig. Vi hade börjat vandringen vid halv fyra-tiden och var inte tillbaka vid bilen förränn vid halv åtta.

Den alternativa väg vi tog på tillbakavägen måste ha varit betydligt längre än den andra, för vi gick mycket snabbare men det tog ändå längre tid. Vi fick iallafall en ordentlig vandring och var ordentligt trötta efteråt. Kvällens middag blev på Dennys i närheten av motellet, och sedan gick vi till en mataffär intill där vi bunkrade upp med ett 24-pack med vatten eftersom nästan allt vatten vi tagit med oss var slut, och köpte lite fler äpplen att ha med oss i matsäck på våra vandringar.

Joshua Tree National Park

Måndag 2008-03-10
Vår andra dag i Indio började vi med att testa frukosten på motellet, ingen höjdare om man säger så, men vi fick iaf juice och te, några toast med marmelad och flingor. Vi hade också med oss äpplen och mängder med vatten och lite annat snask i bilen när vi åkte upp till Joshua Tree parken, södra sidan igen.

Joshua Tree är ett stort ökenreservat och huvudanledningen att vi åkt hit är för att titta på den årliga ökenblomningen, som tack vare det rikliga regnet i vintras är den bästa på många år.

Första anhalten var visitors center för att betala inträdesavgiften på $15, vilket ger obegränsad tillgång till parken i en vecka. När vi åkte vidare in i parken stannade vi ett antal gånger längs med vägen för att ta kort på alla häftiga blommor vi såg, och det blev bara häftigare ju längre in i öknen vi kom.

Vi stannade och vandrade runt på ett par ställen som hade markerats som "desert wash", dvs områden där avrinningsvatten från de kringliggande bergen rusar fram efter ett regn vilket kan ge stora översvämningar och det är inte något ställe men vill stå när vattnet kommer forsande. Idag är det dock ingen risk för sådana flash floods, det har inte regnat på länge och väderprognosen är solsken hela veckan.

Längre in i parken kom vi till ett häftig område fullt av kaktusar där vi såklart stannade, det var kaktusar överallt så långt ögat nådde. Genom området gick en stig med numrerade informationsskyltar som lärde oss lite grann om kaktsarna och hur de kallades "hoppande cholla" för att de bryts av väldigt lätt och fastnar i allting de nuddar.

När vi åkte vidare norrut i parken kom vi till gränsen till Mojaveöknen, som ligger på högre höjd och är därför lite svalare med högre fuktighet vilket gör att vegetationen är helt annorlunda jämfört med den södra delen av parken som ligger i Coloradoöknen. T.ex växer joshuaträden endast i norra delen av parken, vilket är lite lustigt med tanke på parkens namn. Vi hade alltså hittills inte sett några josuaträd, men fick nu strax se mängder av dessa träd som blommade överallt längs med vägen. Vi såg också dess kusin yuccan, som är lite lik joshuaträdet, men är lägre och har längre blad så vi lärde oss att inte förväxla de två.

En av dagens höjdpunkter var en vandringstur till arch rock, längs en stig vid ett klippområde med massvis av häftiga klippformationer överallt. T.ex kunde man se spår av vulkanisk aktivitet där lava hade kommit upp i springor i berggrunden och nu bildade långa raka linjer i marken. Vi besökte också skull rock, där vatten och vind eroderat en stor klippa så den ser ut som en döskalle.

Till sist åkte vi till Keys View som låg högt upp vilket gjorde att man hade fin utsikt över dalen nedanför och man såg ända ner till Salton Sea borta vid Anza-Borrego Desert State Park dit vi ska imorgon. Vi kom dock till Keys View lite sent så solen hade nästan gått ner när vi kom dit, men fint var det iaf.

Trötta och hungriga åkte vi sen ut ur parken på norra sidan där vi (dvs gpsen) hittade restaurangen Sizzler, ett steakhouse som vi aldrig testat förut trots att det är en stor kedja med massor av restauranger i hela västra USA. Anna-Carin tog en god fiskrätt och Björn tog en stor saftig stek.

Väl tillbaka på hotellet var det bara att sätta batterier på laddning, föra över alla bilder och gå och lägga sig för att vara pigga och glada inför morgondagen.

Adoptionen av våra kattungar

Lördag 2008-01-12
Vi hade funderat en längre tid på att skaffa katt igen, det har nu gått ett antal år sedan Pus dog och vi har saknat sällskapet av en gosig liten katt. Vi hade kollat lite efter uppfödare av renrasiga brittisk korthår, men vi beslöt oss till slut för att adoptera en övergiven kattunge istället, delvis eftersom ingen av uppfödarna hörde av sig, men framförallt för att vi insett att det inte är så viktigt att katten är renrasig, de är ju lika gulliga ändå. Efter att ha kollat upp vilka kattraser som är vanliga här kom vi fram till att rasen amerikanskt korthår verkade vara den som passade oss bäst, både i hårlängd (kort), temperament och utseende. Den påminner en hel del om brittisk korthår, men är inte lika knubbig och rund i ansiktet.

För ett par veckor sedan började vi titta på PetFinder, som listar djur för adoption från en mängd organisationer i närheten av där man bor. Det fanns många söta bilder på kattungar, och vi skrev upp adress till de föreningar som hade kattungar här runtomkring.

Det var fortfarande jul och nyårsledighet när vi gick till första adoptionsstället, en kattförening skulle ha kattungar med sig till PetCo som ligger bara fem minuter hemifrån. När vi kom dit den tid det skulle ha börjat visade det sig att ingen var där, så vi fick snopet gå hem igen och fortsätta titta på de söta bilderna istället.

Några veckor senare gjorde vi ett nytt försök. Adoptionerna sker i ordning efter när man kommer till adoptionscentret så vi hade gjort en lista på alla som skulle ha adoptioner idag, och började beta av dem en efter en. Tyvärr var det inte många som hade kattungar, och av de som skulle ha kattungar var antingen alla redan tingade, eller så hade fosterfamiljen inte dykt upp med dem.

Ganska besvikna tog vi en sväng till det kommunala djurhärberget, där vi träffade den stora katten Monster som var enormt kelig. De hade inte heller några kattungar, men vi var kvar där en stund ändå och lekte med Monster som hela tiden strök sig mot våra ben och inte ville låta oss gå. Det var ett svårt beslut, men vi kom fram till att vi ville ha en kattunge, så vi lämnade Monster med de andra katterna på härbärget och åkte vidare till Woodland Hills.

Vi gick till ett par olika adoptionsplatser och hade nästan gett upp hoppet om att hitta någon kattunge när vi beslöt oss för att åka förbi en annan PetCo på vägen hem. När vi parkerat såg vi en skylt i fönstret som sa "Cat adoptions today - Kittens", och när vi kom in såg vi genast två små raringar som satt i knäet på deras fostermatte. Vi började prata med henne om dem och Björn fick hålla och klappa den ena medans jag fyllde i adoptionsansökan.

Det var en massa frågor om oss, huruvida vi haft katt förut, vad som hänt med den, om vår hyresvärd tillåter husdjur etc, och det kändes bra att veta att de har lite krav på de som adopterar av dem. Vi blev godkända och efter att ha betalat den avgift ($125 per katt) som täcker kostnaderna för vaccinationer, kastrering och för att ta hand om de övergivna katterna var de äntligen våra. Kattungarnas fostermamma var jättegullig och gav oss några av deras favoritleksaker, en snuttefilt och lite kattmat så de skulle känna igen sig när vi tog hem dem.

Motvilligt lämnade vi tillfälligt tillbaka dem för att kunna vandra runt i djuraffären och välja ut kattsand, mat, matskålar, ett klösträd och lite leksaker för att kunna skämma bort dem ordentligt. Det var inga lätta val direkt, det finns säkert 30 sorters kattsand, ett tjugotal olika klösträd etc så det tog oss säkert ett par timmar innan vi kom därifrån med en stor kundvagn fylld av prylar, och viktigast av allt, en transportbur med våra små sötnosar.

När vi kom hem ställde vi upp matskålar och leksaker i badrummet och öppnade dörren till transportburen så missarna kunde börja utforska sitt nya hem. Den svarta kattungen var först ut och började nosa på leksakerna vi fått med oss, den grå-vita kattungen var lite mer försiktig, och det tog en stund innan hon vågade sticka ut nosen ur buren. De var lite misstänksamma mot oss först, men när vi lekt lite med leksakerna vågade de sig på att nosa på oss och lät oss klappa dem.

Vi hade läst att det är viktigt att ha dem i ett litet rum först, så de hinner bekanta sig med allt nytt innan man släpper ut dem i hela lägenheten, så vi ställde en kartong för dörröppningen, men det hindrade dem inte från att försöka smita ut, så vi fick ta en större kartong som verkar funka bra.

Det var svårt att lämna de små sötnosarna, men när de somnade till vid tvåtiden passade vi också på att gå och lägga oss, det är ju en dag imorgon också, och vi ska kattsäkra lägenheten så de kan få komma ut ur badrummet om några dagar.

Vegas med KHAY - Brooks and Dunn

Fredag 2007-09-21
Vi gick upp vid 10 för att hinna äta frukost innan de slutar servera frukostbuffén kl 11. Mitt i frukosten började de byta ut frukostgrejerna mot lunchgrejer, men då hade vi redan fått allt vi ville ha med äggröra, potatis, bacon, frukt, omelett och en bisquit och annat gott bröd till och sen passade vi på att ta en liten god tårtbit och glass till "efterrätt".

Sen tog vi monorailen till Harrah's där vi tog den "obligatoriska" $50 gratis slotplay på Casino Royale, såklart utan att vinna nånting den här gången heller, även om AC hade "tur", och med andra ord fick spela ovanligt länge för "pengarna" utan att få den jackpot som behövs för att kunna få ut några riktiga pengar...

En av våra Vegas favoriter är att titta på fontänshowerna vid Bellagio, och efter att ha sett den gick vi in och åt glass på vårt absoluta favoritställe, caféet inne i Bellagio som serverar otroligt god gelato glass. De hade en del nya skulpterade tårtor och vi tittade en stund på den häftiga videon om hur de gör tårtorna och andra bakverk medan vi åt vår glass.

På vägen tillbaks till Hilton och kvällens konsert med Brooks n Dunn lyckades vi bli övertalade att vara med i en tv-serie undersökning där man fick $25 var för att titta på en tv-serie och sätta betyg medan man tittade.. Det var inte mycket till serie, men vi fick iaf $50 för besväret och kom ändå tillbaka lagom till för att fräsha upp oss på rummet innan konserten började.

Konserten var i en ganska liten arena, och vi satt ungefär tio rader från scenen tillsammans med de andra vinnarna från Khay. Det var vår första countrykonsert, men säkert inte den sista eftersom country typ är den enda musik vi lyssnar på nu för tiden, ja förutom Josh så klart :) Vi kände igen de flesta låtarna de spelade, så det var lätt att dras med i stämningen och sjunga med tillsammans med större delen av publiken.

Efter konserten gick vi på en av våra favoritrestauranger, Grand Lux Café på Venetiaan för att äta WienerSchnitzel, med pommes och citron (och rödkål :-?) Mätta och belåtna som bara den efter maten var det så sent att det bara var att ta monorailen tillbaka och gå upp och sova för att orka gå upp imorgon och hinna med flyget tillbaka till LA.

Vegas med KHAY - Första dagen

Torsdag 2007-09-20
Vid 11-tiden åkte vi till Burbank flygplats där vi ställde bilen på långtidsparkeringen medan vi är borta eftersom vi räknat ut att det blir billigare än att ta shuttle till flygplatsen. Inne på flygterminalen träffade vi resten av KHAY gänget som ska åka till Vegas.

Flyget gick mycket snabbt och smidigt, vi hade knappt hunnit lyfta förräns det var dags för landning igen, vi fick en juice att dricka och förutom att läsa litegrann i en tidning hann man inte så mycket mer innan vi var framme. En chaufför skulle hämta oss på flygplatsen i Las Vegas vid baggage claim, men eftersom hans skylt var felstavad som "Kahy", istället för "K-hay", tog det en stund innan vi lyckades klura ut att det borde vara rätt person.

När vi kommit fram till Hilton fick vi checka in på VIP check-in ;) Vi fick rum på 26e våningen, som är tre våningar från toppen, så vi hade bra utsikt från rummet ut mot golfbanan etc. Dessutom fick vi 3 st buffékuponger var som gäller för både frukost, lunch eller middag så efter att ha slappat på rummet en liten stund gick vi ner och åt middag på buffén. Det var ju smidigt så behövde vi inte betala för att gå på restaurang idag heller :) Sen har vi ju två kuponger kvar för gratis frukost både fredag och lördag.

Mätta (ok, proppmätta) och belåtna tog vi monorailen till MGM där vi såg Cirque de soleil showen KA. Våra platser var helt ok, och tack vare att de övre raderna inte var helt fulla kunde vi även flytta längre in mot mitten av salongen när föreställningen började. Det var en häftig show, med dansare som kommer ner från taket, en stor roterande scen som de kan luta åt alla möjliga vinklar vilket ger många läckra effekter. Klart att rekommendera för er som besöker Vegas.

Gamla vegas rävar som vi är vid det här laget kände vi sen tidigare till ett jättebra glassställe inne på MGM, så efter showen kunde vi ju inte undvika att gå till Häagen-Dazs och ta deras jättegoda belgian chocolate milkshake och AC tog en bägare med cookie dough glass.

Disney World - Magic Kingdom Dag 2

Onsdag 2007-02-14
Idag är sista dagen på vår Disneysemester här i Florida och även om vi haft jättekul här ska det bli ganska skönt att komma hem ikväll. Vi har dock en halvdag kvar, och den tänker vi utnyttja.

Country Inn visade sig ha bättre standard än vi förväntat oss och hade en okej frukost med drickchoklad och mackor med ägg, plus såklart muffins, "belgiska" våfflor och annat vi inte vill ha. Efter att ha packat väskorna inför resan hem tog vi bilen till Magic Kingdom en sista gång för att göra om Space Mountain och ett par andra rides vi missat tidigare.

Vi gjorde den ganska barnsliga Peter Pan's Flight riden och såg om Mickey's PhilharMagic 3-D film, eller egentligen typ 5-D eftersom den innehåller både känsel- och lukteffekter, som är klart häftig och en mycket bra show. Sedan gjorde vi Space Mountain, favoriten i repris som dock inte kändes riktigt lika häftig som första gången. Det är väl iochförsig så det brukar vara, särskilt med en sån här typ av ride där mycket av spänningen just ligger i att man inte visste vad som skulle hända...

Sedan åkte vi vidare till Epcot där vi tittade på Sergio, en kul gatushow i Italien med en clown som skojade med publiken och jonglerade med diverse olika saker. Efter en god glass i Frankrike gick vi ner till Kina och tittade på Reflections of China, en film om Kina som visas i 360 grader runt omkring en. Allra sist hann vi med att se deras akrobatshow en gång till, de kinesiska barngymnasterna är så bra att man kan se showen flera gånger utan att den blir tråkig, plus att de har olika akrobatnummer och artister som de varierar mellan. Helt klart en av de mest imponerande uppvisningarna vi sett här på Epcot och en måste-se om man åker till Disney.

Vi hade tänkt lämna parken strax efter tre för att hinna åka och lämna tillbaka hyrbilen och ha god tid på oss att checka in på flygplatsen, men eftersom vi stannade till i en souvenirbutik på vägen ut från Disney och köpte med oss lite roliga vykort blev vi lite försenade. Att vi dessutom blev fast i trafikköer gjorde inte direkt saken bättre så vi började bli lite smått stressade.

Flyget gick klockan sex och vi var inte framme vid biluthyrningen förrän vid halvfemtiden, men därifrån gick helt plötsligt allting jättesmidigt: Vi lämnade kvickt av bilen, sen kom vår shuttle till flygplatsen nästan direkt och plötsligt var vi incheckade och klara vid gaten med trekvart kvar tills flyget skulle lyfta.

Planet vi skulle flyga med var redan vid gaten så vi kunde strax gå ombord och ta det lugnt. Vi fick lite dricka och snacks på planet, fullkornschips (!) och så hade vi lite eget snask och frukt med oss. Vi hade lite otur med placeringen för vi hade tre stökiga killar bakom oss som höll på och pratade högt och sparkade på sätena hela resan, men vi orkade inte säga till om det. Vi kunde sova en del på planet ändå och passade på att skriva lite anteckningar om resan.

Trots att vi hade hög motvind på ca 150 mph kom vi på något märkligt sätt ändå fram i tid, och kanske t.om. lite före. Strax efter åtta kom vi av planet, och efter att ha hämtat vårt bagage gick vi ut och ställde oss i kön för att ta en shuttle hem. Medan vi väntade småpratade vi lite med en snubbe från Waikiki, Hawaii som klagade bittert på hur kallt det är här i LA och att han kommer flytta tillbaka snart pga det :) Shuttleföraren körde som en galning så vi var glada när vi kom hem oskadda och kunde koppla av en stund och äta lite uppvärmd pizza som vi sett till att lämna i frysen, gott och smidigt.

Disney World - Animal Kingdom Dag 2

Tisdag 2007-02-13
Efter ännu en sovmorgon och trevlig frukostbuffé åkte vi till Animal Kingdom för att göra de grejer vi inte hann med sist och göra om några av godbitarna.

Det var risk för regn idag men det verkade inte värre än att vi kunde åka ändå. På morgonen var det fortfarande uppehåll, men med tjocka fula moln lurande på himlen och varmt och kvavt i luften kändes det som att det kunde komma ett oväder när som helst.

Vi hann med en tågtur med en liten djurutställning och en vandringstur runt safariparken medan det fortfarande var fint väder, men när vi skulle titta på Pocahontas showen så började ovädret komma över oss så de ställde in showen eftersom den går utomhus. Istället såg vi om Lion king showen där vi fick bra platser nära scenen. När vi kom ut öste regnet ner och vi sökte skydd genom att gå in till Finding Nemo showen, vilket de flesta andra i parken också verkade göra eftersom vi fick stå i lång kö utomhus i regnet och teatern blev helt fullsatt. När vi kom ut igen sken solen och ovädret hade passerat.

Sedan såg vi 3D-filmen It's tough to be a bug, och efter det hann vi med sista showen av Pocahontas innan parken stängde. Efteråt åkte vi vidare till Magic Kingdom där vi förlängde våra Disney biljetter till ett 7 dagars pass så vi kan vara på Disney en stund imorgon också, vilket kostade den groteska summan av två dollar extra per person :) Det var såklart inte enda anledningen att vi åkte till Magic Kingdom, framförallt ville vi se den häftiga kvällsparaden igen, och den här gången var vi ute i god tid innan och scoutade ut finfina platser precis vid bron framför slottet.

Efter paraden gick vi direkt och ställde oss för att se kvällsshowen Wishes med ett fantastiskt fyrverkeri som definitivt tål att ses flera gånger. Klockan var nu halv nio och parken var på väg att stänga men på vägen ut passade vi på att köpa varsin t-shirt som souvenir från Disney, innan vi drog oss iväg till bilen och åkte till sista nattens hotell, Country Inn i Lake Buena Vista.

Disney World - MGM Studios Dag 2

Måndag 2007-02-12
Vi bestämde oss för att ta en välbehövd sovmorgon idag för att ta igen lite av vår sömnskuld. Vi sov ut till klockan nio och åt sen en trevlig frukostbuffé på Renaissance med äggröra, bacon, korv, potatis, riktigt te och god juice plus frukt, jordgubbar, ananas och melon. Vi plockade även på oss ett par bananer för att ha att snaska på under dagen på Disney. Som en extra trevlig överraskning när vi skulle betala fick vi 50% rabatt för att vi hade ett Marriott Visa kort :)

Eftersom vi gjort alla parker nu behövde vi inte planera nånting igårkväll vad vi skulle göra så vi bestämde oss för att åka tillbaka till MGM som är den park där vi missat flest grejer, framförallt ville vi se showen Indiana Jones - Epic Stunt Spectacular. Eftersom det här Renaissancehotellet inte har någon shuttle till Disney fick vi ta bilen istället, eftersom vi tagit det lugnt på morgonen var vi inte i parken förrän vid halv tolvtiden.

Vi började med Sounds Dangerous - Starring Drew Carey, en show som vi skippade sist. Den visade sig inte vara någon höjdare. Sen gick vi till Indy showen som började ganska lagom efteråt. Det var mulet och lite duggregn idag så det var mycket folk inne för att se showen även om det verkade vara lite mindre folk generellt sett i parken idag. Indiana Jones showen var mycket bra och helt i stil med filmerna med ett par välkända scener som de spelade upp live på scenen.

Efter Indy såg vi om Lights, Motors, Action! - Extreme Stunt Show som vi inte hade sådär jättebra platser till förra gången, plus att det var en av showerna vi gärna ville se igen i vilket fall som helst, och vi fick t.om. bra platser den här gången. Vi hade nu samlat mod att till slut våga oss på Rock 'n' Roller Coaster Starring Aerosmith och efter stuntshowen kunde vi utnyttja våra fastpass dit (vilket i princip är en nödvändighet till den pga de normalt mycket långa köerna eftersom den är så populär). Trots fastpass tog det en stund att ta sig igenom kösystemet och diverse Aerosmith inspirerade rum, vilket gjorde att man hann fundera både en och två gånger om hur vidrig den skulle vara ;-) Efteråt var vi mycket glada att vi ändå vågade, för den var riktigt grym och vi köpte t.om. den typiska "skräckbilden" som blev riktigt häftig precis som den vi har sedan tidigare från Fritt Fall på Grönan. Accen i början var rent CRAZY, med ca 0-65mph på ett par-tre sekunder!! Det kändes!! Den gick mestadels i mörker och hade bland annat nån typ av upponerloop. Kort sagt: Mycket äcklig.

Eftersom vi överlevde bergodalbanan vågade vi oss sen t.om. på The Twilight Zone: Tower of Terror som vi hört många säga är Superäcklig. Ett 13 våningars skräckhotell där man åker upp i en Twilight Zone inspirerad hiss som plötsligt släpps i fritt fall ca 130 fot flera gånger om, med snabba vändningar. Den var verkligen EXTREMT vidrig. Det som gjorde den extra cool var hela skräckhus känslan som var mycket bra gjord och den långa uppbyggnaden av spänning innan den började köra igång på allvar. "Skräckbilden" blev tyvärr inte så bra den här gången så vi skippade den.

Vi såg även om live showerna Beauty and the Beast och Voyage of The Little Mermaid innan vi satte oss ner för att se kvällens Fantasmic! show, som dock blev något mindre imponerande än sist pga vädret. Sedan tog vi oss ut till parkeringen via Disney's tram/tåg från utgången (STORA parkeringar här) och åkte tillbaka till hotellet. Det var riktigt trevligt att inte behöva stressa för att hinna med en shuttle vid en viss tid och bara sätta sig i bilen och åka tillbaka. Väl tillbaka på hotellet åkte (!) vi till Friday's som ligger precis brevid hotellet, och åt god pork entre och brownie obsession till efterrätt. Till skillnad från den andra Friday's restaurangen vi var på för några dagar sen var det bra och snabb service här - och god mat såklart!

Disney World - Animal Kingdom

Söndag 2007-02-11
Tyvärr såg vi på vädret igårkväll att ovädret med regn och åska i Miami kommit tillbaka, så vi fick hålla på sent in på natten igen och kolla hur vi ska göra med vår planerade avstickare till Ft. Lauderdale, Keys och Everglades, när väderprognosen för dagen innan säger regn 50-60% och risk för åska. Efter en trist frukost på hotellet checkade vi ut och åkte trots allt till Animal Kingdom idag som planerat. Shuttlebussen tog tyvärr mycket längre tid på sig än den på Ramada pga att bussen stannade ett antal gånger på andra hotell för att hämta upp folk, innan den till slut åkte vidare till Disney World.

Väl på Animal Kingdom vid halv tio började vi med att ta ett Fast pass till Kilimanjaro Safaris för att sen gå vidare till fågelshowen Flights of Wonder som var ganska bra med en mängd rovfåglar och en rolig mimande papegoja. Safarin var dock en besvikelse, bussen åkte alldeles för snabbt genom parken, och när den väl stannade till vid några av djuren gjorde den det alldeles för kort så man hann knappt med att ta några kort eller film, vilket var särskilt trist och förvånande då vi hört flera andra som pratat om hur bra den var.

Vid tretiden kom vi på att vi kanske borde kolla upp om vi kan få tag i något vettigt hotell i Orlando istället, för att kunna utnyttja Disneybiljetterna och semestern i stort bättre än att köra ända ner till Miami för att sen kanske vara tvungna att sitta inne på hotellrummet hela tiden. Som tur var fick vi tag i ett rum på Renaissance vid Orlando International Airport, visserligen hade de ingen shuttle till Disney men det kändes ändå som den bästa lösningen i det här läget.

Några av dagens höjdpunkter på Animal Kingdom var bergochdalbanan Expedition Everest - Legend of the Forbidden Mountain som vi iallafall vågade oss på, och visade sig vara mycket bra och läskig, framförallt när den mitt i plötsligt vände och gick baklänges. Även idag såg vi såklart paraden Mickey's Jammin' Jungle Parade på eftermiddagen som var mycket bra och vi hade igen jättebra platser. Den största positiva överraskningen var Finding Nemo - The Musical som såg ut att vara en lite löjlig dockteatershow för barn, men var faktiskt riktigt bra och underhållande. Även Festival of the Lion King var en sån där show som vi väl inte hade några jättehöga förväntningar om, men som visade sig vara jättebra med akrobatik, dans och musik i full fart hela showen. 3-D filmen It's Tough to be a Bug!var också riktigt bra och rolig, med en massa 'riktiga' effekter i salongen blandade med 3-D effekterna i filmen och även Dinosaur, som vi trodde skulle vara en sån där lite halvtrist "ridesimulator" visade sig vara en "riktig" ride och var helt OK.

När Animal Kingdom stängde vid fem åkte vi vidare till Epcot, nu när vi inte behövde köra ner till Miami hela kvällen. Där gjorde vi Norgeriden Maelstrom, som var en gullig liten båtride med vikingahistorier. Sen åt vi på Mexicos restaurang inne på Epcot's World Showcase innan vi kollade på avslutningsshowen IllumiNations: Reflections of Earth klockan nio, som vi tidigare bara sett början av eftersom den shuttlebussen vi åkt med tidigare gick 9.15, medan den här gick ända fram till klockan tio, så vi hade gott om tid på oss att se hela showen. När vi nu sett hela showen visade den sig vara mycket bra med jättehäftiga fyrverkerier och lasereffekter med bland annat en jordglob som snurrar över den konstgjorda sjö som World Showcase omringar.

Trötta men glada åkte vi och checkade in på Renaissance där vi fick ett fint rum med mysig utsikt ner mot en fin fontän mitt i en liten sjö. Vi fick också en liten "godispåse" med bland annat chips, cookies och en rakhyvel, så vi satte oss på sängen och snaskade i oss lite chips medans vi kollade igenom dagens bilder och laddade batterierna inför morgondagens äventyr.

Disney World - MGM Studios

Lördag 2007-02-10
Trots att vi inte gjorde så mycket igårkväll efter att ha kommit tillbaka från Disney World, mer än att äta något snabbt, föra över bilder, ladda kamerabatterier och kolla vad vi ville göra på Disney idag så blev det ändå sent igen. Med sex timmars sömn blev det iallafall något mer än igår natt. Vi tog frukostbuffén på hotellet idag också och utnyttjade en kupong för billigare frukost som vi köpt av en annan gäst på hotellet. Eftersom vi skulle checka ut idag var vi lite stressade med att packa bilen för att hinna med shuttle bussen, vi kom dock med bussen till slut utan problem med bilen stående kvar på hotellparkeringen packad med våra grejer.

Idag var det alltså dags för MGM Studios som på pappret ungefär motsvarar Universal Studios i Los Angeles, med diverse shower och rides från kända filmer. MGM är lite mer vuxeninriktad än de andra Disneyparkerna med ett par riktigt läskiga rides som vi skippade/inte hann med/inte riktigt vågade - läs vad ni vill :) Bergochdalbanan Rock 'n' Roller Coaster Starring Aerosmith och The Twilight Zone - Tower of Terror, med en hiss på tretton våningar som åker upp och ner med obestämd ordning flera gånger i fritt fall...

Vi gjorde dock mycket annat, MGM Backlot Tour, en rundtur runt området med filmprops etc samt bl.a. en special effects demo av Pearl Harbor och en annan sfx scen med en översvämning och brinnande lastbil. Sedan såg vi Lights, Motors, Action! Extreme Stunt Show där de gör en 'inspelning' av en actionsekvens för en film med häftiga biljaktsscener, bilar som baklänges hoppar över mellan två ramper, stunttricks och explosioner. MGM har betydligt fler shower än de andra Disneyparkerna och den enda vi missade (eftersom den inte gick idag) var Indiana Jones stuntshow som vi såklart hade velat se. Det var dock flera andra shower som vi blev positivt överraskade av, t.ex. Muppet Vision 3-D och Voyage of The Little Mermaid som var roliga och välgjorda.

Största besvikelsen var "Journey into Narnia: Creating The Lion, The Witch and The Wardrobe" som bara gav en 'jaha, var det allt?!' upplevelse. Precis som igår var några av de största höjdpunkterna den stora paraden "Disney Stars and Motor Cars Parade" på dagen där vi fick toppenplatser och kunde se hela paraden precis framför oss utan att någon kunde störa oss, och den maffiga avslutningsshowen Fantasmic! på kvällen som var minst lika häftig som den igår med häftiga videoprojektioner på en "vattenfasad" framför scenen, fyrverkerier och brinnande vatten plus en massa Disneykaraktärer såklart. Vi tog sedan båten till Epcot lite snabbt och köpte P-p-p-penguins i en av shopparna i UK, och tog lite kvällsbilder innan vi tog shuttlebussen tillbaka till hotellet.

Åkte till nya hotellet och checkade in och åkte sedan och åt på restaurang för en gångs skull, på Fridays. Tyvärr levde de inte upp till vårt favorithak i T.O. - vår servitör hade sirap i skorna och det tog nästan två timmar för oss att få varmrätt och efterrätt och efter ytterligare en lång stund notan. Till och med betalning av notan segade han med, så klockan var nästan midnatt när vi äntligen kom tillbaka till hotellet.

Disney World - Magic Kingdom

Fredag 2007-02-09
Andra dagen i Florida och Disney tillbringade vi på Magic Kingdom. Vi var tyvärr uppe sent igår kväll, dels eftersom vi kom tillbaka till hotellet sent och dels för att vi ville föra över alla bilder, ladda kamerabatterier osv. En inte helt liten del av pusslet var att Josh Groban gjorde ett kort uppträdande på ett sent tv-program (Late Night with Conan O'Brien), som vi såklart var tvungna att stanna uppe och titta på. Vi blev dock lite besvikna på uppträdandet, Josh måste ha svalt en levande tupp imorse för det lät inte alls bra när han sjöng, klart förvånande av vår favorit..

Trots den sena natten lyckades vi gå upp klockan 7 idag igen, och efter en stadig frukostbuffé på hotellet tog vi shuttle till Disney och sen monorailen vidare till Magic Kingdom. Precis som igår hade vi läst en massa tips på Fodor's om vilka attraktioner som är bäst, och i vilken ordning man 'bör' ta dom, framförallt för att undvika så mycket kötid som möjligt. Liksom igår använde vi Fast pass systemet friskt, vilket innebär att man får en tidsstämplad biljett för en viss attraktion och om man kommer tillbaka inom den utsatta tiden slipper man stå i kö.

Vi började lite tuffare idag med Big Thunder Mountain Railroad, en vilda västern berg&dalbana som trots den lite halvrangliga 'looken' inte var särskilt farlig så det var en rätt lagom öppning på dagen. Sedan fortsatte vi med Splash Mountain där man åker runt i en urgröpt stock längs en liten kanal. Den avslutas med ett brant stup där stocken åker rakt ner i vattnet och vi blev såklart dyblöta på köpet. BJ tappade dessutom sin Penguins keps i fallet, så den blev M.I.A. vilket var lite irriterande.

Nästa ride vi gjorde var Pirates of the Caribbean, källan till filmerna med samma namn. Kändes lite märkligt på nåt sätt att en inte alltför speciell ride på Disney World blivit upphov till så stora filmer... Utanför riden fick vi sedan se 'Jack Sparrow' och en annan pirat som stod och skojade och fäktades med ungar bland publiken som samlats.

En annan ride som jag inte vet om även den inspirerat filmen med samma namn var The Haunted Mansion, en ganska så snäll spökride (en snabb koll på IMDB visade att det var rätt).

En av höjdpunkterna var liveshowen Dream along with Mickey utanför Askungens slott där Musse, Mimmi, Långben och Kalle träffar sagoprinsessorna och tillsammans i sann Disneyanda drömmer bort elakingar som Kapten Krok och elaka häxan från Snövit. En annan höjdare var 4-D showen Mickey's PhilharMagic med en massa kända Disneyfigurer, mycket bra 3D- och 4D-effekter som äppelpajsdoft och flygande instrument som skenbart kommer ända upp i ansiktet på en.

Disney är berömda för sina parader och idag såg vi inte mindre än två stycken: en i dagsljus - Disney Dreams Come True Parade och en senare på kvällen - "SpectroMagic" Parade med upplysta vagnar vilket gjorde den ännu lite pampigare. Det gäller dock att vara på plats i tid för att få riktigt bra tittplatser, de absolut populäraste ställena "bokas" upp redan ett par timmar innan paraden (!) av Disney World veteraner. Vi hade fått bra tips på Fodor's var man skulle stå och hade bra utsikt över de smyckade paradvagnarna när de körde förbi.

En ride som faktiskt var riktigt vidrig (på ett bra sätt) var Space Mountain, som var betydligt äckligare än de annars ganska snälla och barnvänliga ridesen. Det är en berg&dalbana i mestadels komplett mörker så man har i stort sett ingen aning om vad som ska hända, förutom några glimtar man får då och då vilket förmodligen gör den ännu värre...

Även idag utnyttjade vi dagen till fullo, och var där från att de öppnade portarna kl 9 tills de stängde kl 21 och körde alltså ännu ett 12-timmarspass på Disney. Det mest spektakulära på hela dagen var dock ändå på slutet, när de smällde av Wishes - Nighttime Spectacular, avslutningsfyrverkeriet vid slottet. Ett mycket imponerande och välkomponerat fyrverkeri som höll på i närmare 20 minuter, med få pauser som berättade en historia med Disneyfigurer väl intimade för att få bort röken från fyrverkeripjäserna.

Disney World - Epcot center

Torsdag 2007-02-08
Vår Disneysemester började igår med en lång flygresa, och efter att hämtat vår sprillans nya hyrbil och checkat in på Ramada var vi så trötta att vi inte orkade så mycket mer än att slötitta på tv en stund och planera inför dagens äventyr på Disney.

Vi gick upp supertidigt (dvs klockan 7!) och åt våra matsäcksmackor från igår innan vi tog gratisbussen till Disney. Dagens mål var Epcot center, men vi tog shuttle till Magic Kingdom eftersom den gick en timme tidigare från hotellet och tog monorailen vidare till Epcot, man vill ju maximera tiden i parken. Det är lågsäsong nu, så när vi kom var det nästan tomt i parken, det blev dock lite mer folk under dagen.

Epcot har en massa roliga rides, som t.ex. Mission Space där man kör en rymdfärja som ska landa på Mars där man utsätts för g-krafter och känner sig jättetung om man t.ex. försöker flytta armarna framför sig. Andra roligheter var Soarin' där man sitter i en skidliftsliknande stol som lyfts upp i luften och man flyger över olika kända vyer i Kalifornien.

På Epcot finns också World showcase med paviljonger för en mängd olika länder med restauranger och shower och så klart affärer. Vi tittade bl.a. på en japansk trumuppvisning, imponerande kinesiska akrobater, Beatles kopior i UK och roliga franska uppträdare som balanserade på ett antal uppstaplade stolar.

Vi avslutade kvällen med middag i Tyskland på en biergarten som serverade buffé med schnitzel, korv, kött, potatisgratäng, spätzli, rödkål och en massa annat gott. På tyskt manér fick vi dela ett långbord med andra gäster, som vi småpratade litegrann med under kvällen om våra upplevelser hittills på Disney. Till vår stora glädje var maten jättegod och de hade underhållning med tysk polka, alphornblåsare, koskällespelande och andra roligheter som vi lyckades tima in.

Vi hade tur med vädret, soligt och lagom varmt. 12 timmar på Disney tar dock på krafterna (från 9 på morgonen till 9 på kvällen) så vi var rätt trötta mot slutet av dagen.

Las Vegas - Stratosphere

Måndag 2006-10-30
Vi började dagen med stor frukostbuffé på Stratosphere, med omeletter där man fick välja vad man ville ha i (tomat, paprika, bacon, skinka etc) och efter den var vi så mätta att vi inte orkade äta upp allt annat gott som vi plockat på oss, som kyckling, färsk frukt och efterrätt.

Som en del av vårt hotellpaket ingick det biljetter till Viva Las Vegas showen och att åka upp i Stratosphere tornet så när vi checkat ut åkte vi upp i tornet. Tornet är ca 400m högt, och det tog bara ca 20 sekunder att åka upp med hissen... det var nästan så det slog lock för öronen. Det var så klart häftig utsikt däruppifrån, man kunde se hela strippen och vi stod där en stund och tittade på folk som åkte de thrill rides som är monterade utanpå tornet(!) En karusell som snurrar 400m upp i luften och fritt fall med 400m ner till marken var mer än vi vågade oss på så efter att ha beundrat utsikten och våghalsarna som åkte ridesen åkte vi ner till marknivå igen för att gå på showen. Det är en "afternoon variety show" med lite komiker, lättklädda dansöser och magiker, och vi förstår varför de ger bort biljetter gratis för den var rätt tråkig.

Vi drog oss söderut på strippen och åkte till Casino royale som hade en $50 free slot play promo, men med den catchen att man inte kunde ta ut pengarna om man inte fick jackpot. Det gick rätt fort att spela upp våra $100, bäst gick det för AC som kom upp i $140 ett tag men vi fick aldrig nån jackpot så vi gick därifrån tomhänta, men vi hade iaf inte betalat nåt själva för det så... Då kan vi ju säga att vi gamblat i Vegas också :)

Innan vi åkte hem åkte vi förbi Luxor för att göra deras 3D-rides som ingick i vårt paket från igår. Efter att ha åkt en ride visade det sig att de andra var avstängda så lite besvikna var det bara att hoppa in i bilen och åka hemåt mot LA igen. Det var inga problem med trafiken, så efter att ha stannat på Carl's jr och ätit burgare kom vi hem strax före 12 vilket var något bättre än väntat.

Las Vegas - Mamma Mia

Söndag 2006-10-29
Väckarklockan ringde inte när den skulle, så vi kom upp rätt sent vid 10:30 tiden och beställde room service med äggröra, hashbrowns och bacon mm. Upp kommer en stor vagn fullastad med mat fint upplagd, och bäst av allt är att vi inte direkt betalar något för den tack vare ett $25 hotellcertifikat som också ingick i hotellpaketet.

Efter den maffiga frukosten var det dags att checka ut från Hilton och vi åkte sedan iväg till MGM för att titta på lejonutställningen. Vi hade tur för lejonen var vakna och mycket lekfulla när vi kom, och vi stod där en stund och tittade på när de bet varandra och jagade runt. Mellan varven låg de gulligt hopkrupna och slickade varandras päls innan de plötsligt for ihop igen...

Efter att ha hämtat upp våra gratisbiljetter till Mamma Mia på Mandalay Bay gick vi vidare till Luxor där vi köpte varsitt Adventure Pass och tittade på IMAX filmen Mystery of the Nile som handlade om upptäcksfärd där de för första gången paddlade längs med hela Nilen. En intressant och sevärd dokumentär. Sedan gick vi in i Tutankhamonutställningen som innehöll en välgjord kopia av Tutankhamons grav som ska vara gjord så som den såg ut när den upptäcktes av Carter expeditionen. Vi såg även Pirates 4-D med bl.a. Leslie Nielsen i rollerna, en halvrolig 3-D kortfilm med lite "4-D effekter".

Det blev middag på Hard Rock hotel idag igen, och deras $7.77 special ;-) Sedan var det dags att bege oss till Mandalay Bay för Mamma Mia! showen. Vi såg t.om. till att vara ute i god tid den här gången så vi slapp stressa som igår... Den var väl egentligen inte dålig på nåt sätt, men blev ändå lite av en besvikelse med de höga förväntningar man förmodligen hade efter supershowen vi såg igår med Celine Dion. Den kändes lite seg på sina ställen, och publiken levde inte riktigt med på det sätt de förmodligen hade hoppats på framförallt i slutet där folk skulle sjunga med etc. Nåja, 6/10 palmblad får den nog iallafall, och den var ju gratis så det är väl synd att klaga.

Innan det var dags att dra sig tillbaka till nattens hotell på Stratosphere gick vi och tittade på sista gratisshowen av Sirens of TI utanför kasinot Treasure Island, som var en ganska lättklädd piratskepphistoria. Sedan gick vi och tittade på Volcano eruption, en annan 'gratisshow' utanför Mirage, där det vattenfall som normalt porlar där förvandlas till en vulkan som spyr ut lava och eld. Det tog ett tag innan den kom igång, men när den väl gjorde det var den riktigt häftig faktiskt. Vi hade tidigare spanat in ett glasscafé inne på Bellagio, och eftersom vi var glasssugna tog vi en sista promenad dit och åt varsin otroligt god glass - rekommenderas!

Las Vegas - Celine Dion konserten

Lördag 2006-10-28
Som en del av vårt hotellpaket på Hilton ingick en stor fin frukostbuffé med allt man kan tänka sig och lite till. Förutom "standard" frukostsaker som juice, mackor, bacon, äggröra, färsk frukt etc hade de även grillad kyckling, revbensspjäll, och en mängd olika tårtor och andra bakverk! Vi skippade dock sötsakerna och nöjde oss med fattiga riddare, stekt potatis, kyckling, massvis med frukt och behövde med andra ord inte lämna hotellet hungriga.

Egentligen hade vi tänkt besöka Luxor och kolla på deras IMAX teater bland annat, men vi blev "haffade" av en promogrej om att gå och titta på timeshare lägenhet och för det skulle man få två gratis show biljetter samt gratis hotellnätter, typ gratis iallafall, man fick lägga $20 deposition som garanti för att man verkligen skulle gå på presentationen. Timeshareförsäljare är verkligen ett envist släkte, det tog 3-4 timmar att övertyga dem om att vi verkligen inte skulle köpa någonting oavsett vilket vackert paketerbjudande de lockade med, men till slut kom vi iallafall därifrån med två showbiljetter till Mamma Mia i morgon, och 3 hotellnätter i Vegas och ytterligare 3 hotellnätter i Orlando, Florida för $20 vilket vi tyckte var klart värt pengarna, annars skulle det bara ha varit 2 nätter i antingen Vegas eller Orlando gratis.

Vi åt middag på Hard Rock, som även den var minst lika bra som gårdagens middag, man fick en sallad till förrätt, och sedan stek och grillade räkor med gott potatismos för bara $7.77 per person. Hard Rock är lite speciellt dekorerat, förutom en massa guldskivor, kläder och andra accessoarer från kända artister var det diverse figurer från skräckfilmer som skapade stämning för Halloweenhelgen. Alla hotell verkar ha kostymtävling och vi har sett många som verkligen tagit saken på allvar, bland annat Edward Scissorhands med en vandrande buske, en mängd spöken och skelett så klart, och en massa andra som man ibland inte ens vet om de var utklädda eller bara vanliga Vegas crazyness.

Tyvärr hade vi missbedömt hur lång tid det skulle ta att äta middag och byta om, så det blev lite stressigt att hinna fram i tid till Colosseum för Celine Dion koncerten A New Day, men efter en språngmarsch från parkeringen kom vi fram med andan i halsen lagom till att de började släppa in publiken. Anna-Carin blev lite hostig av allt springande, och eftersom vi inte hade varken vatten eller halstabletter med oss fick vi punga ut med 5(!) dollar för en liten vattenflaska som de gick runt och sålde i läktaren. Jäkligt exklusivt kranvatten, men så hade det ju en bild på Celine Dion på flaskan också...

Konserten var grymt bra, förutom att Celine sjunger som en gudinna var den mer upplagd som en show än en vanlig konsert, med dansare som spelade upp olika scener i bakgrunden, saker som "flöt" genom rummet, tjejer som flög över scenen etc. Förutom alla stora hits, som Pour que tu m'aimes encore, My heart will go on och A new day has come, fick vi även höra en del nya låtar. Till och med Grobaniter som oss måste nog erkänna att den här konserten var snäppet bättre än Josh Groban konserten vi gick på hemma i Sverige.

Eftersom vi inte fick dubbelsäng på hotellrummet igår fick vi byta rum på Hilton, till ett lite 'finare' rum på 23de våningen med king size säng och finare utsikt mot strippen.

Senare på kvällen tittade vi på den häftiga fontänshowen vid Bellagio, nu upplyst och ännu häftigare än på dagen. Vi gick även in på hotellet Flamingo och besökte deras flamingoträdgård där fåglarna flyger fritt.

Angeles National Forest

Fredag 2006-10-27
Förra helgens San Diego tripp räckte inte för att mätta vår reslust, så idag var det dags att åka på semester igen till Las Vegas där vi imorgon ska gå på konsert med Celine Dion. Vi gav oss av direkt efter frukost för att slippa undan helgtrafiken. När vi kollade kartan efter en stund tyckte vi att det skulle vara kul att testa någon annan väg än bara motorvägen genom Los Angeles, så vi åkte iväg på vad som var markerat som en "scenic route". Det bar iväg upp i bergen på en liten slingrande väg, med jättefin utsikt åt alla håll, och snart var vi uppe i Angeles National Forest.

Vi stannade såklart ett par gånger längs vägen för att ta kort och film. När vi nästan var framme vid motorvägen mot Vegas blev vi till vår förvåning stoppade av ett vägarbete. När vi frågade hur länge vägen skulle vara stängd fick vi höra att vägen framför oss rasat för mer än ett år sedan, och att de räknar med att vägen kommer vara avstängd minst ett år till. Vi bestämde oss därför för att inte vänta tills de var klara, utan parkerade bilen och tog en liten 15 minuters rundvandring längs en utmärkt stig med informationstavlor om området.

Vi fick bland annat reda på att det finns tjockhornsfår i bergen, men vi såg dem aldrig, de betar på högre höjd innan snön kommer. (Ja, hur otroligt det än låter så kommer det snö även i södra Kalifornien, och det ligger flera skidorter längs med vägen vi åkte idag).

Efter vandringen fick vi reda på att vi nog inte skulle behöva åka hela vägen ner igen, utan kunde ta en genväg för att komma på motorvägen igen. Tyvärr var genvägen lång, och när vi äntligen var ute på stora motorvägen var klockan redan tre-fyra någonting och helgtrafiken började byggas upp bakom oss. Egentligen hade vi tänkt stanna och äta någonstans, men vi beslöt oss för att fortsätta köra raka spåret till Vegas för att inte fastna i köer.

Klockan hann bli halv sju innan vi checkade in på Hilton. Vårt rum låg på nionde våningen och hade utsikt mot Stratosphere tower. Eftersom de endast hade rum med två enkelsängar lediga, blev vi lovade att få byta rum imorgon till ett rum med king size säng. Det fanns visserligen ett rum med dubbelsäng inatt också, men det var granne med hissmaskinrummet med ett rackarns oväsen så vi tackade nej till det.

Vi var rätt rejält hungriga när vi åkte iväg med monorailen för att hitta någonstans att äta. Som tur var hade vi en "fusklapp" med restauranger som skulle vara bra, så vi hittade snart till Victoria room på Barbary Coast. Där fick vi en fin middag med sallad, gott nybakat bröd och sirloin stek med bakad potatis. God mat, helt ok service och bäst av allt, det kostade bara ca 15 dollar per person :)

San Diego - Sightseeing

Lördag 2006-10-21
Det var juste frukost på hotellet med toast, yoghurt och våfflor med choklad, juice och te till. Vi kom iväg tidigt från hotellet och begav oss ner till hamnen för att hyra en jetski. De är ena snabba rackare som kan nå hastigheter uppåt 60-65 mph (vilket är den normala hastighetsbegränsningen på motorvägar). Vi var dock lite försiktigare än så, och nöjde oss med att dra upp den i hastigheter kring 30-35 mph, vilket kändes BRA snabbt redan det...

Efter ca en timme byttes vi om mitt ute på vattnet så båda fick pröva på att köra, och passade även på att använda vår vattentäta kamera. Efter två timmars åkande var det dags att åka tillbaka till hamnen och lämna tillbaka den, vilket var ganska lagom eftersom vi var ganska slut båda två. Det var nämligen ganska jobbigt att hela tiden hålla balansen för att hålla sig kvar på vattenscootern, men det var en kul upplevelse.

Vi stannade kvar vid vattnet och tog en två timmars båttur runt större delen av San Diego hamnen, som till stor del består av en enorm militärbas med stora fartyg, flygplansbaser och helikoptrar. Vi såg även lite sjölejon som låg och latade sig på bojar och kajer och en hel del segelbåtar som var ute i det fina vädret.

Tillbaka på torra land tog vi en promenad längs med kajen där vi bland annat fick se två enorma lyxkryssare lämna hamnen bort mot okänt mål. Det fanns även en del andra häftiga båtar, som världens äldsta fortfarande sjödugliga segelbåt, ett annat stort 'piratskepp' som också hade nån typ av okänd historia bakom sig, samt ett gäng andra båtar och konstföremål som låg längs med kajen.

Vi gick sedan tillbaka till bilen och körde hemåt. Efter mycket trafik och köer kom vi äntligen hem efter tre timmar, och fick ta lyxig matlåda med fläskfilé och klyftpotatis. Senare på kvällen gick vi ner och satt en stund i bubbelpoolen och simmade även några varv i den vanliga poolen.

San Diego - Dolphin Interaction

Fredag 2006-10-20
Anna-Carin väckte mig på morgonen och ville att vi skulle äta frukost tillsammans, men när jag kom in i köket låg det ett paket på bordet. Jag öppnade det och såg förvånat att det låg en vattentät engångskamera däri. Därefter kom den stora överraskningen att vi ska åka till San diego och göra "Dolphin interaction" på Sea world! Det är ett specialprogram de har där man får bada tillsammans med delfinerna.

Det är visserligen inte min födelsedag förrän på söndag, men de hade endast plats kvar idag så efter en kvick frukost åkte vi iväg direkt eftersom Anna-Carin redan packat kläder och grejer tidigare på morgonen. För att utnyttja helgen maximalt hade hon bokat hotellrum och planerat in aktiviteter för imorgon också.

Jag körde ner till San Diego, vilket var min första långkörning och vi kom fram på två och en halv timme vilket gav oss tid att stå en stund och titta på delfinerna när de lekte. Programmet börjar i ett klassrum där de pratar om delfinernas beteende, hur de tränar dem, belönar dem och hur vi ska bete oss (och inte) tillsammans med dem i vattnet. Sedan fick vi gå in i omklädningsrummen och byta om till våtdräkt innan vi gick ner för att bekanta oss med delfinerna i poolen.

Vi blev indelade i grupper om fyra med en tränare, och fick lära oss att ge signaler och göra massor av roliga trix med delfinerna. Vi fick klappa dem, skaka fena och t.om. krama och pussa dem på pannan (melonen). De hade även professionella fotografer vid poolkanten som tog en massa kort på oss, och efter mycket om och men valde vi att köpa CDn med alla bilder från upplevelsen. Det var visserligen ganska dyrt (ca 60-70 dollar) men det blev en hel del riktigt bra bilder och det är ju ett minne för livet. Vi hade ju varsin vattentät engångskamera med oss men man fick tyvärr inte ha med oss lösa grejer som kameror i poolen och lika bra var nog det eftersom det hade förstört en del av upplevelsen och vi hade ändå aldrig lyckats få lika bra bilder heller.

När vi kom ut var det stängningsdags på Sea world, så vi åkte till hotellet och efter en liten vilopaus åkte vi till BJ's och åt deras goda hamburgare med smaskiga potatisklyftor och avslutade som sig bör med en pizookie.

San Diego - Wild Animal Park

Måndag 2006-09-18
Efter ännu en tidig frukost åkte vi norrut till San Diego Wild Animal Park, vilket passar bra eftersom det är åt rätt håll när vi åker hemåt ikväll. Wild Animal Park är väldigt stort, så vi var tvungna att välja mellan att gå omkring och titta på alla djur eller åka rundturen och se showerna, och eftersom vi inte sett så många av showerna tidigre valde vi det alternativet. San Diego ligger ju så nära att vi kan åka ner över en dag innan vårt medlemsskap går ut för att bara gå runt och titta på djuren.

Den första showen vi tittade på var Birds of prey, en fågelshow som var rätt kul, med ugglor, diverse andra stora rovfåglar som falkar och annat. Efter den gick vi ner för att se elefantshowen, som vi visserligen såg sist, men dels är den bra och dels var det endast en elefant som deltog den gången så vi hoppades på flera den här gången. Det visade sig vara betydligt större intresse från elefanterna den här gången, så vi fick se tre olika elefanter uppträda. De gjorde diverse olika tricks, som att gå balansgång på stockar, fångade pinnar med snabeln och visade upp hur de sköttes om av tränarna.

Vi fortsatte sedan med tågrundturen, där man under ca en timme åker längs med parkens ytterkant och ser de djur som går på de stora frihägn som de har. En del är skapad som den afrikanska savannen, med bland annat elefanter, giraffer, bufflar och antiloper. Kul att se att det går att göra en djurpark som är rolig att besöka, men där djuren ändå får möjlighet till ett relativt normalt beteende.

Inne i ett av fågelhusen träffade vi en glad papegoja som pratade med oss och diverse andra fåglar som flög fritt omkring oss. Man fick akta sig litegrann, för en del av dem flög rätt nära huvudet på en (även om de så klart har betydligt mer koll på sin omgivning än vad vi har). Vi lyssnade också på när en av fågeltränarna visade upp en berguv och beskrev hur avancerad dess fjäderdräkt är för att göra den ljudlös när den flyger.

På hemresan passade vi på att åka förbi svenskparadiset ikea och bunkrade upp med lite ost, ballerina, kexchoklad och andra "nyttigheter".

USS Midway i San Diego

Söndag 2006-09-17
Nattens hotell hade bättre frukost än det förra, här hade de åtminstone mjukost och ägg förutom sylt som pålägg. Gott bröd, juice, te och även choklad fanns att dricka. Givetvis hade även de bakelser och belgiska våfflor etc...

Efter frukosten åkte vi tillbaka mot centrala San Diego, ner mot hamnen för att gå ombord på USS Midway. Det är det amerikanska krigsfartyg som varit i tjänst längst av alla, från slutet av andra världskriget till gulfkriget i början av nittiotalet. För inträdet får man gå ombord på fartyget och gå omkring i princip som man vill, och vi kunde följa en 'guidad' tur med ljudband och markerade stationer med en massa information om det vi såg.

Det var klart intressant att både se och höra hur livet på ett sånt här enormt fartyg såg ut. Det fanns ett 60-tal stationer både på och under däck, där vi bland annat fick se kabinerna som de stationerade sov i, det var 40-50 ganska smala och korta sängar i ett litet utrymme inte större än ett medelvardagsrum. Officerarna sov dock lite flottare med mer plats, de högsta officerarna hade t.om. egna sovrum och kontorsrum. Vi fick se hur de "vanliga" soldaterna respektive officerarna satt och åt, de enorma köken där de tillagade den astronomiska mängden mat. Man kunde även gå igenom ångrum, maskinrum, sjukstugan och så vidare...

Vi fick även gå in och sitta inuti en cockpit i ett par krigsflygplan och helikoptrar, vilket var mycket häftigt. Otroligt mycket knappar och väldigt trångt! Vi fick testsitta i katapultstolar och titta på videofilmer med diverse exempel på när katapultstolar använts på riktigt. De hade även flygsimulatorer där man kunde sitta i en cockpit och spela dogfight och liknande med andra, men det hade vi inte tid med.

Uppe på däck fick vi titta närmare på ett antal kända krigsflygplan, som F-14 Tomcat, F/A-18 Hornet och många andra med information och storys runt omkring dem. Vissa flygplan kunde man även gå ombord och titta i, t.ex. ett plan som används för fallskärmshoppare. Det fanns även ett par guider som berättade om saker och ting, som hur de kunde landa och skjuta upp plan från fartyget var 30-60 sekund. Vi fick sedan gå upp längs med en extremt smal, brant trappa för en guidad tur i kontrolltornet, där vi fick gå in och titta i olika kontrollrum, och fick höra hur de hade kontakt med piloter vid landning etc. En lustig detalj de berättade om var att all information om inkommande flyg etc skrivs baklänges på en glastavla av en assistent som står inklämd bakom tavlan så att kaptenen kan läsa informationen rättvänt. Man litar inte på datorer, utan anser att dessa "bakåtskrivare" är både snabbare och mer tillförlitliga.

Det var häftigare och fanns betydligt mer att se än vi hade förväntat oss, så vi blev kvar på Midway hela dagen. Vi hann gå igenom så gott som hela fartyget innan de stängde för kvällen, och för att utnyttja kvällen ännu bättre åkte vi upp till SeaWorld igen som ligger i närheten för att se kvällsshowen av Shamu igen, och ta lite video av showen den här gången också. Även den här gången vågade vi sitta lite längre ner, även om vi gärna ville undvika att bli blöta om möjligt, så vi tog med oss en regnjacka att ha i knät för att skydda oss, men framförallt videokameran...

Vi hade egentligen planerat in att åka på en båtrundtur längs med hamnen, men det får bli en annan gång. Även idag var vi på ett nytt hotell, den här gången lite mer centralt i San Diego, ganska nära hamnen. Vi orkade inte gå på restaurang idag igen, så vi nöjde oss med att hämta upp en pizza och lite chicken wings från Papa John's som vi satt på sängen på hotellrummet och åt. Det var första gången vi testade Papa Johns, vi hade hört av flera som föredrar dem framför Pizza hut och Dominos och liknande, och den var helt OK men inte direkt bättre än Pizza hut tyckte vi.

San Diego SeaWorld

Lördag 2006-09-16
Nästan uppe med tuppen dvs halv nio gick vi ner till lobbyn och åt frukost, men den var ingen höjdare direkt. Visserligen fanns det bröd, men endast två sorters syltpålägg, juice, te/kaffe och belgiska våfflor. Vi tog iallafall varsin english muffin, juice och delade på en våffla med sirap ;/

Efter att vi checkat ut åkte vi iväg till SeaWorld och kom dit strax efter öppning. De hade ett flertal liveband på plats i helgen som spelade på ett par olika platser i parken.

Det första djuret vi såg var inget vattendjur, men ett par tofsprydda tranor som ett par tränare hade tagit ut på promenad på en gräsplätt vid ingången. Den ena tränaren "stångades" med sin trana innan han lät den flyga upp på hans axel och pickade i sig pellets som tränaren hade i handen.

Vi gick sedan vidare till nya Shamu-showen Believe, mycket häftig och klart bättre än den gamla temporära mindre showen som vi såg förra året. Denna nya show gjorde de stora späckhuggarna mer rättvisa då man verkligen greppade hur stora och kraftfulla de är. Efter showen kunde man titta på Shamu i sin bassäng där de gjorde en del konster vid Dine with Shamu 'restaurangen'. Vi funderade på om vi också skulle boka plats för att äta mat där, men vi skippade det för denna gång.

Delfinshowen Dolphin Discovery var också mycket bra, men hade inte förändrats från förra gången tyvärr. Wild Arctic Adventure är också ganska häftig, inte nödvändigtvis den första delen med 'resan dit', där man sitter i en kapsel och tittar på en film medans kapseln skakar och rör sig under filmen. Väl 'framme' är det en hel del häftiga djur i själva utställningen, som isbjörnar, valar, valrossar och annat.

Senare såg vi Clyde and Seamore's Risky Rescue, en ny omgjord show med bla sjölejon, en utter och någon annan stor sjö-koaktig sak. Den liknade showen vi såg förra året, fast den här var mycket bättre gjord och roligare. Vi tittade även på husdjursshowen Pet's rule, gick igenom hajtunneln och tittade på de andra djuren.

Efter att ha lämnat kamerorna i bilen vågade vi oss även på berg-och-dal-banan Journey To Atlantis. Det var lång kö, men när vi väl kom iväg var själva riden bra, ett högt stup ner i vattnet precis i början satte tonen, och efter en "hissfärd" bar det snabbt av ner mot vattnet igen och efter att ha passerat diverse vattenkanoner var vi rätt blöta när vi kom därifrån. Trots att det var rätt sent var det ändå så pass varmt att man torkade ganska så fort.

SeaWorld stängde halv åtta, vilket gav oss tid att gå och se sista showen av Shamu. Det var kul att vi gjorde det, för de hade en speciell kvällsshow, av rock-konsert modell med musik, strålkastare och en till stor del helt annorlunda show mot den vi såg tidigare under dagen. Vi vågade oss nu på att sitta längre ner och därmed komma närmare späckhuggarna, eftersom vi ju redan var blöta och lämnat ifrån oss kamerorna.

Sedan bar det iväg mot kvällens hotell, som låg lite längre bort i La Mesa. Vi hade lite otur när vi åkte från SeaWorld, inte nog med att det var fullt med folk som skulle ut från parken (det tog en bra stund att bara komma ut till parkeringen), utan det var även nån
trafikolycka på vägen strax utanför så vi blev stående i trafikkö i 10-20 minuter innan vi kom därifrån. Framme vid hotellet visade det sig att vi lustigt nog fått ett av deras bästa rum, och receptionisten lät ganska förvånad när hon gav oss nycklarna. Vi hade ju bara beställt ett vanligt rum online, och dessutom inte betalat utan använt poäng på kreditkortet vilket gjorde övernattningen gratis, så vi klagar inte.

Rummet var stort och luftigt, med en stor säng, soffa och två badrum. Efter att ha suttit på rummet en stund och kopplat av åkte vi till Claim jumper som låg alldeles i närheten. Ahh, äntligen en restaurangmiddag som den ska vara. Mycket god mat, trevliga servitriser med bra service, påpassliga med påfyllning av dricka, inga misstag, och bara allmänt trevliga och frågar hur maten smakar etc... Det är såna där små detaljer som gör det trevligt att gå ut och äta.

San Diego Zoo

Fredag 2006-09-15
Vi gick upp tidigt för att komma iväg till San Diego så snabbt som möjligt, åt frukost med choklad och mackor, packade in i bilen och kom iväg vid 9-10 tiden. Man blir trött av att sitta i bilen så länge, så vi tog rastpaus på nästan samma ställe som sist vi åkte ner, på en utsiktsplats nära en militärbas utanför San Diego. Där kunde vi sträcka på benen och titta ut över havet och även spana på de stora militärhelikoptrarna som flög förbi titt som tätt. När vi skulle åka därifrån märkte vi att vi parkerat precis över en svärm med bin som surrade runt en utspilld läsk. Björn ställde sig på spaning en liten bit bort medans jag snabbt hoppade in i bilen och på något mystiskt sätt lyckades jag faktiskt undvika att få in bin i bilen. Efter att ha hämtat upp Björn på betryggande avstånd från de små flygande rackarna åkte vi vidare ner mot stan.

För att kunna utnyttja dagen åkte vi direkt till San Diego Zoo, och var där vid 12-1 tiden. Vi började med en av de två showerna, som började lagom när vi kom dit. Det är en djuruppvisning med en polarvarg, en gepard tillsammans med sin hundkompis (geparden är skygg, men tillsammans med hunden vågar den sig ut på promenad i den stora parken), clouded leopard som är ett något mindre kattdjur. På det hela taget en väldigt rolig och bra show, och eftersom vi såg den förra året också kan vi konstatera att de faktiskt gör om showerna emellanåt för den var inte likadan som den förra vi såg.

Den andra showen var med ett sjölejon som var mycket väldresserat och gjorde diverse konster, som att imitera en haj genom att simma med ena fenan stickande upp ur vattnet. De hade även en gråvarg, som precis som geparden i den andra showen hade en hundkompis för att känna sig trygg. Också denna show var mycket bra och underhållande.

Efter en liten fikapaus åkte vi linbanan upp till toppen av parken, och gick och tittade på isbjörnarna, rovfåglar, samt diverse andra djur innan vi kom ner till pandorna. Pandorna var mycket roligare nu än sist vi var på zoo, de flesta var vakna, förutom en liten unge som låg uppe i ett träd och sov. Skötarna hade precis lämnat in ett stort knippe bambu, så mamma panda satt och snaskade på bambu.

Efteråt insåg vi det otroliga i det när vi gick ut från området och kände lite på bambuträden som växte vid sidan av stigen. T.om. de smalaste bambustammarna var stenhårda och gick knappt att rubba. Såna satt alltså pandan och bröt av och käkade på som om det vore en banan.

Vi gick vidare bort mot tigrarna (som låg och sov) och tapirerna som badade i sin pool, och sedan ett antal okapi, som ser ut som ett mellanting mellan zebra och häst, med en giraffs tunga, och är giraffens enda levande släkting. Vi tittade även på ett antal olika roliga apor, uttrar och en flodhäst. Sedan var det stängningsdags och vi åkte till vårt hotell nere vid hamnen.

Strax i närheten ligger San Diegos internationella flygplats, och på vägen till hotellet blev vi 'överflugna' av ett lågt flygande flygplan rakt ovanför oss... Det var ganska lätt att hitta till hotellet, och efter att ha checkat in satte vi oss ner en stund för att vila benen och titta lite på tv på rummet.

Sedan åkte vi för att äta middag på vår gamla trotjänare, TGI friday's. som vi ju vet att man kan lita på.... eller? Efter att ha behövt vänta i 25-30 minuter för att få ett bord (vilket väl är ok, det var ju mycket folk), beställde vi skinny dippers, en förrätt med klyftpotatis med en skål med någon typ av röra och vår dricka.
Förrätten kom in och var god, men ACs strawberry lemonade var inte god, inte alls som de gör den i LA (både i Thousand oaks & Woodland Hills), de erbjöd sig iaf att göra en ny, men den var nästan ännu värre, så Anna-Carin bad att få en diet pepsi istället.

Vi hade beställt middag samtidigt som vi beställde förrätten, och den till synes ganska förvirrade kyparen kom och ville dela ut maten precis efter vi fått förrätten, vilket vi såklart tackade nej till. Sedan fyllde de på bj's dricka, men han fick iste istället för cola. När vi sedan väl fick maten serverad, efter att vi ätit upp förrätten, fick vi sizzling chicken & shrimp istället för cheese som vi beställt, så det tog dem en stund att fixa till rätt mat. Vi hade tagit en att dela på men fick bara ett fat (alla andra restauranger brukar dela upp maten på två tallrikar om man säger att man ska dela den), så det var ju också lite dåligt om än inte ett rent misstag som allt annat.

Friday's har jättegoda efterrätter, så vi försökte beställa vår favorit brownie obsession, men den var 'slut'... jaja, vad annars. Nu kunde det väl dock inte hända så mycket mer, eller? Jo då, när notan kom hade de skrivit upp sizzling med shrimp istället för cheese, och lemonade istället för diet pepsin. Och när de ändrat det lämnade de ingen penna att skriva under kreditkortskvittot med. De hade också fått för sig att vårt gold points kort (en form av bonuskort) inte funkade, men när vi sa att det definitivt funkar testade de igen, och ojjsan, det funkade ju.

Ett eller två misstag, fine det är sånt som händer, 3-4 misstag börjar verkligen bli pinsamt och uppåt 10-12 misstag under en och samma middag får man väl bara anse är komiskt. Vi har under alla våra tidigare restaurangbesök knappt varit med om något liknande misstag överhuvudtaget, inte att tala om så många... Kyparen bad inte ens om ursäkt för alla fel förräns vi hade fått den andra rättade notan och han väl trodde att han skulle få dricks.

För att riktigt toppa kvällen visade det sig när vi kom tillbaka till hotellet att vi glömt kvar kameran på restaurangen, så vi ringde oroade till fridays och de hittade den iaf som tur var, så vi fick åka tillbaka och hämta den.

Väl tillbaka på hotellet med kamera och allt kunde vi konstatera att vi fått ett rätt ok hotellrum med tv med många kanaler, gratis wifi internet, kyl och så. Tyvärr var sängen lite väl hård, vilket verkar vara vanligt på hotell här.

Roadtrip - Dag 7

Lördag 2005-09-24
Vi började dagen i vanlig ordning med att checka ut från hotellet och leta efter en mataffär där vi kunde köpa frukost. Efter de närmast obligatoriska frallamackorna med ost och korv och juice åkte vi tillbaka till hotellet och kollade om det var ok att vi parkerade bilen där under dagen medan vi gick runt på stan. Det var inga problem, eftersom de flesta kommer på kvällen så gör det väl inte dem någonting. Men det var trevligt för oss, så slapp vi hitta något nytt ställe att parkera bilen på under dagen...

Med bilen säkert undanställd tog vi Monorailen till bortre delen av stripen. Vi tittade på den höga Stratosphere, men iochmed att vi hade lite ont om tid och mer vi ville göra innan magishowen började så skippade vi att åka upp i den idag. Högst uppe på toppen av tornet finns inte mindre än fyra olika bergochdalbanor och andra åkattraktioner, men vi är än så länge lite för fega för att göra fritt fall från 380 meters höjd ;-)

Tack vare den snabba monorailen kunde vi traska runt och kanske spela för någon dollar eller så innan vi var tvungna att åka tillbaka till kasinot Tropicana där vi skulle se Dirk Arthur's Extreme Magic. Han hade en del häftiga tricks för sig, alltifrån "enkla" saker som att trolla bort ränderna på en vit tiger, såga tjejer mitt itu och byta plats på deras kroppsdelar till mer avancerade trick som att få fram en helikopter eller varför inte ett lokomotiv. Tyvärr fick man varken filma eller ens ta kort inne på föreställningen så vi får klara oss med våra minnen från denna upplevelse. Det var kul att gå och se en "riktig" Vegas show, där presentationen är minst lika viktig som tricken i sig vilket gav lite extra krydda på showen och var helt klart värt pengarna.

Efter föreställningens slut såg vi en sista Air Play show med en helt ny upsättning artister som framförde en helt annan uppvisning än den vi såg igår. Nöjda med vad vi fått ut av denna helg i syndens näste nummer ett åkte vi hemåt redan vid halvsextiden för att hinna tillbaka hem till LA utan alltför mycket mörkerkörning och utan att det blir jättesent.

Helt otroligt vad snabbt man vänjer sig vid en viss trafikrytm, efter en vecka med "landsvägskörning" kände vi oss nästan som nybörjare i den täta och tuffare LA trafiken, så det var väldigt skönt när vi rullade in på parkeringen hemma i trygga Thousand Oaks.

Roadtrip - Dag 6

Fredag 2005-09-23
På morgonen passade vi på att åka förbi den lokala biltvätten, eftersom bilen började se rejält smutsig ut efter att ha varit ute på vägen i nästan en vecka. (Halvt) manuell biltvätt med lite snabb vaxning, rengöring av fälgar och lite annat smått o gått för ca 7-8 dollar, det verkar vara billigt här i Utah. Och det var inkl. nån dollar eller två i dricks...

Med bilen ren o fin och lite frukost i maggen bar det så iväg tillbaka mot Vegas igen. Eftersom vi gillade det motell vi bodde på sist vi var i Las Vegas så såg vi till att boka rum på samma ställe redan igår kväll från motellrummet. Som tur är ingår ofta trådlös internetuppkoppling på motellen, och eftersom vi såklart hade med oss vår bärbara dator, framförallt för att föra över bilder och eventuellt video från digital/videokameran, fick vi ännu ett användningsområde för den.

Vi kom fram ganska tidigt på dagen så vi var lite oroliga för när vi skulle kunna checka in, men som tur är var de ganska smidiga och lät oss ta ett av de rum som redan var städat så vi kunde checka in direkt. Vårt (Anna-Carin och mitt) rum blev först klart ett par timmar senare, så vi fick lämna av alla väskor och grejer i samma rum tills vidare.

När väskorna var inburna och vi skakat av oss dammråttorna gav vi oss ut på en liten sightseeingpromenad längs med stripen (Las Vegas Boulevard). Allt ser så annorlunda ut här på dagen, alla hotell & kasinon ser helt annorlunda ut osv och det är varmt som sjutton. Det märkte vi iochförsig redan sist vi var här på kvällen, men det är inte direkt svalare på dagen om man säger.

Vårt motell ligger bara typ ett kvarter från Las Vegas strip, där de flesta stora kasinon, hotell och sånt ligger. Först kom vi fram till New York, New York där de byggt en ganska så stor kopia i okänd skala av Frihetsgudinnan. Intill statyn ligger en stor berg & dalbana som går runt ett gäng kasinobyggnader mitt i smeten, och ser väldigt lustigt ut. Första kasinot vi besökte var Tropicana Resort & Casino, som annonserade utanför kasinot om en gratis "Air-play" show, vi hade också sett att man kunde få se en av deras större shower gratis om man gick med i deras "casino club kort" samt andra medlemsförmåner, med "vissa" restriktioner såklart.

Det visade sig att dessa restriktioner verkade alldeles för svåra att nå då man som vi förstod det var tvungen att spela på kasinot för $100 för att få de poäng som behövdes för att få se en gratis show, och vi hade inga planer på att lägga så mycket pengar på att spela. Särskilt med tanke på att en show inte kostar mer än runt $15-20 ordinarie pris ;-) Så vi bestämde oss för att lägga de pengarna istället och köpte biljetter till morgondagens föreställning av "Dirk Arthur's Extreme Magic". Vi fick iallafall lite billigare tack vare några rabattkuponger vi fått från ett häfte med massor av erbjudanden av olika slag.

Air-play showen var iallafall gratis och gick flera gånger om dagen, mitt i kasinot bland alla spelmaskiner på en scen upphöjd ett par meter över marken. Det första uppträdandet var väl inte särskilt imponerande, en kille med stora muskler som jonglerade med diverse saker, som stora "metallstängskuber" som han snurrade runt sig etc. Framträdandena efteråt var desto mer imponerande, först en tjej som flög omkring i luften invirad i något typ av rött linnetyg och gjorde en massa akrobatiska övningar, sedan ett par som höll sig något mer på "mattan", men var otroligt viga och starka och gjorde det ena otroliga tricket efter det andra. På det stora hela betydligt bättre än väntat för en sån här gratisshow som det ju ändå var, trots allt.

Att allt skedde mitt i kasinot gjorde det bara ännu mer spektakulärt och bisarrt. Efter att sedan ha spelat ett par gånger för någon dollar gick vi ut ur kasinot, där de just nu hade en gratischans att spela på en enarmad bandit och vinna en ny Mustang bil. Det utnyttjade vi såklart alla tre (ett antal gånger dessutom under dessa två dagar när vi passerade) men inte blev vi någon bil rikare för det :-(

Vi gick sedan vidare på vår sightseeingtur till lilla Egypten, med en stor pyramid (som skjuter upp en stor ljusstråle på natten), en sfinx m.m. allt såklart vid ett stort kasino :-)

Sedan ville vi gå och titta närmare på Paris kasinot där de byggt en stor modell av Eiffeltornet, som förresten syns ända bort till New York New York en bra bit bort vilket gjorde att vi trodde att det var lite närmare än det faktiskt var. På vägen fick vi se en häftig vattenfontän show vid Bellagio, ackompanjerad av musik som gick takt i takt med det uppsprutande vattnet.

Vid Eiffeltornet hade de även byggt en kopia av Triumfbågen, inte alltför mycket mindre än orginalet heller vad jag kan minnas. Inne i Pariskasinot kunde man även åka upp i Eiffeltornet och förmodligen få riktigt bra utsikt ut mot stan, men det får vänta tills nästa gång vi åker hit för dels började det bli mörkt så man skulle förmodligen inte se så bra just nu och dessutom började vi bli hungriga och ville komma tillbaka till den restaurang vi tänkt äta på ikväll, samma som vi åt på första dagen sist vi var här. På kvällskvisten började lysena tändas både på Eiffeltornet och Triumfbågen, när vi började traska tillbaka.

Ganska slut från dagens promenad och efter att ha varit på motellet och bytt om och fräshat upp oss lite gick vi till restaurangen inne i San Remo kasinot som ligger i närheten av motellet. Vi funderade på att ta buffén den här gången men eftersom Prime rib maten var så god förra gången tog vi den igen iallafall. Dock skippade vi dessert den här gången eftersom vi knappt orkade äta upp den sist.

Senare på kvällen när vi ätit tänkte vi att vi kanske skulle testa monorailtåget som går längs med i stort sett hela stripen, för att vila fötterna lite och dessutom se hur det lilla tåget är. Tyvärr tänkte vi inte på det innan vi gick tillbaka från Pariskasinot så hade vi sparat några muskler och kalorier. Tåget visade sig vara riktigt smidigt, och vi passade på att köpa varsitt 24 timmarskort direkt så vi kunde ta oss fram och tillbaka hur mycket vi ville idag och imorgon.

Vi åkte tillbaka till Pariskasinot, som på vägen från monorailtåget hade en riktigt häftig utsmyckad "Parisgata" mitt inne i kasinot där det nästan kändes som om man gick utomhus. Taket var himmel-målat, väggarna målade som husväggar, golvet målat som om det var gamla gatustenar och med såna där gamla gatulyktor längs med vägen gav en rätt häftig stämning. Vore det inte för att det var lite för 'rent' och allt kasinoljud i bakgrunden kunde man nästan ha trott att man var på en liten Parisgata på 40-talet eller liknande :-)

Vi passade sedan på att utnyttja ett par av kasinonas clubkort erbjudanden, där man kunde få mellan $5 och $10 att spela för gratis vilket faktiskt till slut innebar att vi iallafall gick plus alla tre under kvällen innan vi åkte hem igen, om än bara med kanske 5-10 dollar var men ändå :)

Roadtrip - Dag 5

Torsdag 2005-09-22
Dagens frukost intogs på en rastplats med fin utsikt för en gångs skull - gyllenröda klippor utanför Page. Mätta och belåtna bar det av mot Grand Canyons mindre besökta norra kant.

På vägen passerade vi den historiska Navajo bridge i Marble canyon, som nuförtiden ersatts av en i princip likadan bro fast som håller för dagens tyngre trafik. Under bron flöt Coloradofloden, så vi fick en chans att se den på lite närmare håll än igår när vi såg den högt uppifrån Grand Canyon.

Några timmar senare var vi så framme vid Grand canyon igen, fast nu på den ca 1000 fot högre belägna norra sidan (ca 2700m över havet). Fågelvägen är det säkert inte mer än 15-20km, men med bil över 320km!

Trots att vi var vid Grand Canyon igår också blev vi även idag överväldigade över den otroliga naturen runt omkring oss. Vart man än vänder sig ser man nya spännande formationer och fotolägen. Även idag var folk vi mötte gulliga och erbjöd sig att ta kort på oss tillsammans, häftigast av allt var när vi var på väg ut mot Bright Angel Point och en professionell fotograf stannade och inte bara erbjöd sig att ta kort, hon gav oss även lite tips om hur man skulle ställa in kameran på bästa sätt för att ta bättre bilder när det är så ljust som det var idag.

Med våra nyvunna kunskaper knäppte vi raskt slut på minneskortet igen, gulligaste bilden var nog den lilla jordekorren som hoppade fram till en vattenpöl som samlats i en grop i klippan vi stod på. Den lilla sötnosen drack litegrann, hoppade sedan in i säkerheten i skuggan, för att några sekunder senare upprepa samma sak tills han inte var törstig längre och hoppade iväg in bland buskarna.

Utkikspunkterna här på norrsidan ligger lite längre ifrån varandra än på södra sidan, så vi fick ta bilen för att ta oss till de två andra stora utkiksplatserna, Point Imperial och Cape Royal.

När vi var på väg till Cape Royal stannade vi på en mindre utsiktsplats, och även om utsikten inte var riktigt lika spektakulär som från andra utsiktsplatser var vi ändå väldigt glada att vi stannade, för precis när vi skulle åka därifrån kom en hjortfamilj ut genom skogen och ställde sig vid ravinkanten och betade i buskarna.

Vägen upp till Cape Royal var den häftigaste vi sett under resan, det var en liten slingrande bergsväg med många skymda kurvor där man aldrig visste vad man skulle se runt nästa krök.

Belöningen behövde vi dock inte vänta på så länge, när vi slutligen parkerat och gick ut mot stigen såg vi (som vanligt här i Grand Canyon) ännu fler häftiga bergsformationer. Även idag avnjöt vi solnedgången över klipporna, och vi mötte än en gång den trevliga fotografen som tidigare idag tagit kort på oss tillsammans.

På vägen från Grand canyon blev det snabbt mörkt, och vi fick ta det försiktigt för längs med vägen såg vi både rådjur, små möss eller andra smådjur och troligtvis även en tvättbjörn som kilade över vägen.

Det var en otroligt stjärnklar kväll, så vi stannade till en stund vid ett öppet fält och tittade på stjärnorna. Trots att det var väldigt varmt på dagen var det riktigt kyligt där ute på fältet, som också låg på ca 2700m höjd. Vi åkte sedan vidare västerut mot Hurricane i Utah där vi tittat ut ett bra och billigt motell.

Roadtrip - Dag 4

Onsdag 2005-09-21
Motellet vi sov på inatt skyltade stolt med att det ingick kontinental frukost i priset, men vi blev smått chockerade när vi insåg att det inte innebar det vanliga urvalet av mackor, juice och te/kaffe som vi förväntade oss, utan frukosten bestod av wienerbröd, munkar och muffins! Efter att ha satt i oss tillräckligt med kalorier för att hålla liv i en mindre armé i en vecka åkte vi norrut mot Grand Canyon.

Det tog ett par timmar att köra igenom skog och slättland innan vi kom upp till gränsen till nationalparken där man betalar 20 dollar inträde för att få köra in, pengar som täcker vägunderhåll, renhållning i parken, säkerhetsåtgärder som räcken och stängsel, picknickplatser och mycket mer. Tillståndet gäller en hel vecka, så man har verkligen tid att utforska parken, vi kommer dock bara se den under två dagar, från södra sidan idag, och sedan från norra sidan imorgon.

Även om man sett bilder från Grand Canyon finns det ingenting som kan förbereda en på hur storslaget det är. Första gången vi gick längs med stigen från parkeringen och såg glimtar av ravinen genom träden, och sedan när man såg hela dalen öppna sig framför ögonen, det finns inte ord nog att beskriva den känslan.

Vi lyckades dessutom pricka in en dag då det var halvmulet, och vi såg hur det regnade nere i dalen, och även uppe på kanten där vi stod kom det ett par rejäla regnskurar. Detta var dock ganska roligt, för det gjorde att vi fick en chans att se regnbågen över Grand Canyon, något som måste vara ganska ovanligt här i Arizona. Enligt väderkanalen var det till och med regn i Los Angeles idag, hur lustigt är det... Vi har varit i LA i ett halvår, och när vi åker därifrån en vecka kommer det regn.

När det slutat regna och vi var på väg tillbaka till ravinen från vårt tillfälliga skydd i bilen hörde vi hur det prasslade till i buskarna, och vi såg en söt liten ekorre som rev av bark från ett träd och sedan skuttade iväg med munnen full, kanske skulle den bygga bo, vem vet.

Efter att ha tagit ett hundratal bilder i olika vinklar på ett par olika utkiksplatser hade det blivit så sent att solen strax skulle gå ner. Vi åkte iväg till den östligaste utkiksplatsen i parken för att njuta av solnedgången. Det fanns ett gammalt utkikstorn där, men det var stängt på kvällen, så vi fick nöja oss med att avnjuta det färgsprakande skådespelet från marken.

På väg till kvällens motell i Page mulnade det på igen, och vi såg till och med hur det blixtrade ganska mycket borta vid horisonten.

Roadtrip - Dag 3

Tisdag 2005-09-20
Som vi märkte igårkväll var vägen utanför motellet av rent ut sagt bedrövlig kvalitet, dvs det gick knappt att köra på den på grund av skrovligheten i asfalten. Det visade sig på morgonkvisten att det berodde på att de höll på att lägga ny asfalt där, så vi vaknade lite tidigare än tänkt av brummandet från vägmaskinerna.

Vi hade sett på kartan att det låg en stor meteoritkrater i närheten av Flagstaff, och när vi gick igenom reklambroshyrerna som vi plockat upp vid lobbyn på motellet såg vi på broshyren för Meteor Crater att den verkade riktigt häftig, så vi bestämde oss för att åka dit först. Meteor Crater låg ca 40 miles öster om Flagstaff, så det tog en stund att åka dit men det var det väl värt. Kratern är ca 1.2km i diameter och 173m djup, och bildades av ett meteoritnedslag för ca 50.000 år sedan, när en meteorit med en diameter på mindre än 50m men en massa på flera hundra tusen ton och en hastighet på 40.000 mph, eller 64.000 km/t, slog ner på jordens yta.

För inträdet på ca $10 fick man ganska mycket valuta för pengarna, först hade de ett museum med en hel del information om kratern samt meteorer och liknande i allmänhet vilket var intressant, de hade även det största fragment av meteoriten som hittats, 700kg tung, som man fick se och röra vid. Sedan hade de en guidad tur runt kratern på dryga timman, vilket var riktigt häftigt. Guiden Eduardo ledde vår grupp på ca 20-30 pers, och berättade på ett personligt och ibland komiskt sätt om kratern, meteoren och området m.m. Det blåste ganska rejält där ute, och enligt guiden kunde det i extrema fall blåsa upp till 150-180 mph, vilket alltså skulle vara nästan 300 km/t, eller 80 m/s!

Innan vi vände tillbaka till centret, erbjöd guiden att ta kort på de som ville vid en utsiktsplats, men bara om man lovade att säga de magiska orden "Hola Eduardo" när han tog kortet. Några försökte fuska, och bara säga "Hola" men då blev det inget kort utan sa bara "Hola, vem då?" ;-)

Efter rundturen såg vi även en kortfilm om meteorer i deras biograf samt spenderade några timmar i museet och ute vid kratern själva och tog film och bilder.

Det blev lite längre tid på Meteor Crater än vi tänkt från början, så vi fick skjuta upp vårt besök i Grand Canyon till imorgon och åkte istället till Sunset Crater Volcano en nationalpark norr om Flagstaff, vid en gammal vulkankrater som hade utbrott för ca 900 år sedan. Vi var osäkra på om vi skulle komma in eller inte, då besökscentret precis stängt när vi kom fram, men en tjej som var kvar i centret släppte in oss och gav oss kartor iallafall, och vi slapp dessutom betala inträde eftersom de stängt kassorna.

Vi hade tänkt gå en liten rundtur som vi sett i deras informationsbroshyr, och vägen ut till den var anlagd rakt genom lavafältet så man såg de svarta kantiga lavablocken runt omkring sig hela tiden. Innan vi kom fram till den egentliga rundturen såg vi en annan stig, som ledde upp till kanten av en krater, så vi stannade där och vandrade brant uppåt tills vå nådde toppen. Stigen bestod av lavasand, och trots att det bara skulle vara ca en kilometer att gå var det väldigt ansträngande, dels på grund av att vi var på nästan 2000 meters höjd, och dels för att stigen var väldigt brant.

Denna första vandring var tyvärr en liten besvikelse, man såg inte så mycket från toppen, så vi gick raskt ner igen och tog istället Lava flow trail som verkligen gick rakt genom lavan, och det fanns ett flertal informationstavlor som berättade intressanta fakta om vulkanen.

När vi kommit runt stigen hade det nästan blivit mörkt, så vi åkte tillbaka ner till Flagstaff där vi letade rätt på ett annat motell för att slippa vägarbetet.

Roadtrip - Dag 2

Måndag 2005-09-19
Efter gårdagens snabbvisit i Las Vegas for vi vidare österut mot Hoover Dam. Innan vi kom fram till själva Hoover Dam stannade vi till och tittade ut över Lake Mead, en stor konstgjord sjö, i stort sett mitt i öknen, som fått sitt vatten från Coloradofloden. I stekande middagssol kom vi fram till Hoover Dam, och förundrades över det enorma kraftverket som levererar el till ett antal delstater, däribland Kalifornien, Nevada och Arizona. Man fick en ganska imponerande utsikt vid bron, ner mot den djupa dammen och Coloradofloden som fortsatte neråt.

När vi inte stod ut med hettan längre styrde vi kosan mot en del av den klassiska Route 66, som höll minst lika god standard som de större motorvägarna vi hittills åkt på. Överhuvudtaget har vägarna hållit betydligt högre standard i Nevada och Arizona än hemma i Los Angeles, fast de är betydligt mindre och färre filer, men det behövs å andra sidan inte fler filer här heller...

Vi hann fram till dagens andra utflyktsmål, Grand Canyon Caverns precis lagom för att hinna med en av de för dagen sista guidade turerna ner i grottan. På den timmeslånga turen hann vår guide berätta om hur grottan hittats av en slump för 80 år sedan, om hur grottan bildats för miljontals år sedan och självklart om geologin i grottan. Ursprungligen hade de av turistskäl kallat grottan för Dinosaur Caverns, så de hade fortfarande en stor T-Rex skalle i naturlig storlek över ingången till hissen man tog för att komma ner i grottan. Men då de aldrig hittat några dinosauriefossiler i grottan bytte de senare namnet till det mer passande Grand Canyon caverns.

Vi fick se mycket häftiga saker där nere, kalkstensformationer som såg ut som snöbollar, ett gammalt 'skyddsrum' från kalla kriget, komplett med torrmat och vatten, och ett gammalt mumifierat lodjur som ramlat in i grottan och bröt nacken. Den extremt låga luftfuktigheten tillsammans med den konstanta temperaturen gjorde grottan till en perfekt konserveringsmiljö.

Nöjda med dagens upplevelser åkte vi till vårt tilltänkta nattläger i Williams. Där kunde vi dock inte hitta något motell, så vi fortsatte ett par mil österut till Flagstaff där vi checkade in på ett av de Motel 6 som låg i stan.

Roadtrip - Dag 1

Söndag 2005-09-18
Så var det då äntligen dags för en liten semester, idag åkte vi iväg på en drygt 1700 miles eller ca 270 mil lång roadtrip till Las Vegas, Hoover Dam och Grand Canyon tillsammans med Anna-Carins bror Magnus. På vägen kommer vi att passera genom fyra delstater som täcker 1.2 miljoner km2, nästan 13% av USAs yta, och ungefär 2.7 gånger så stort som Sverige. Naturligtvis kommer vi inte att åka igenom hela delstaterna, utan får nöja oss med att passera igenom utvalda delar.

De senaste dagarna har vi planerat rutten mer i detalj, med en hel del hjälp av det otroliga, fenomenala programmet Google Earth samt vår Rand McNally Road Atlas 05 kartbok, lagt upp en ungefärlig tidsplan hur länge vi kan stanna på olika platser och kollat upp vad vi vill göra på resan.

Vi drog iväg tidigt på söndagsmorgonen för att slippa trafiken. Det mesta var redan packat och klart så efter att ha ätit lite frukost, packat in de sista grejerna och fyllt vår stora kylväska med vatten och lite annat smått & gott lastade vi in väskorna i bilen och körde iväg. Efter ett par timmar kom vi till Barstow där vi åt lunch på KFC (Kentucky Fried Chicken) - knappast nyttigt men ganska gott.

Vårt första utflyktsmål var spökstaden Calico, en gammal silvergruvstad som blomstrade på 1800-talet, men numera är en turistattraktion där de försökt restaurera och återskapa hur det såg ut på den tiden, med historiska föremål, en liten museijärnväg och en liten gruva som man kunde gå in i.

En söt sak som hände i Calico var att vi såg små jordekorrar som fightades i sanden, de var riktigt gulliga när de stod på bakbenen och 'boxades' med framtassarna.

Vi körde vidare ytterligare ett par timmar, tills vi kom till Las Vegas där vi checkade in på Motel 6 innan vi gick ut och kollade på stans kasinon och sevärdheter. Vi lyxade till det med trerätters middag på San Remo kasinot, Prime ribs med bakad potatis, och banana split, tiramisu respektive chocolate brownie med glass till efterrätt och sallad och bröd till förrätt. Inte var det dyrt heller, vi valde den maträtt som de lockade in folk med utanför kasinot, och hela kalaset gick inte på mer än 50 dollar för oss alla tre, inklusive en ganska generös dricks på över 20%!

Det blev inte så mycket spelande denna första kväll, bara nån dollar eller så på ett par spelmaskiner, sen var vi så trötta att vi promenerade tillbaka till motellet för att kunna komma iväg tidigt imorgon bitti.

Universal Studios Part II

Söndag 2005-05-22
Eftersom vi inte hann göra mer än ungefär hälften av grejerna sist vi var på Universal Studios för drygt en månad sedan kände vi för att åka tillbaka dit idag och förhoppningsvis hinna med att göra allt vi inte hann med sist, fast vi hade ingen lust att stressa runt, och skulle vi inte hinna spelar inte det så stor roll eftersom vi ändå har årskort så vi kan åka dit hur många gånger vi vill utan att det kostar något extra...

Det var en mycket varm dag idag, drygt 30 grader varmt, men samtidigt visste vi att det fortfarande bara är mitten av maj, så det kommer förmodligen inte bli så mycket svalare att gå till Universal Studios om vi väntar några veckor till. Så vi åkte iväg iallafall, och idag hade vi betydligt mer tur med trafiken än sist och hade ganska så fritt fram hela vägen och kunde hålla en jämn hastighet på mellan 70-80 mph hela vägen fram till Universal City.

Först på listan av grejer vi ville göra var den kända Studio Tour, Universal's studiorundtur där man åker omkring i en typ av öppen buss runt en stor del av Universals filminspelningsplatser, uppsatta byggnader och andra scener samt special effects scener från gamla och pågående filminspelningar. Först var vi såklart tvungna att stå i kö en stund i den glödheta värmen för att komma med på Studio touren, men som tur är har de tänkt till lite och räknat med att det 'kan' vara varmt här, så dels står man mestadels i skugga under tak och dessutom sprutas det konstant ut en mycket svalkande vattenånga på ett antal platser i köslingan, plus att de har fläktar uppsatta som gör att det sprids runt ännu bättre och svalkar ännu mer så det var faktiskt riktigt skönt att stå där i kön och svalka av sig lite en stund (!)...

Själva Studio touren då, den började lite småsegt, med att åka igenom det enorma området med numrerade byggnader där filmer görs inomhus, ljudeffekter spelas in m.m. och åkte förbi alla kända regissörers och andras privata parkeringsplatser. Inte överdrivet spännande men ändå lite intressant att se hur det ser ut här i "the dream factory". Väl förbi alla byggnader och liknande kom vi fram till en mängd olika filminspelningsscener, uppbyggda "sets" till olika kända filmer, som scener från Jurassic park och huset och Bates motel från den klassiska Psycho av Alfred Hitchcock. Vi fick också se hur de skapar en del häftiga scener i filmer, som stördfloder, ösregn och rasande broar (med oss på den). Vi fick dessutom åka rakt in i ett gäng special effects scener från ett antal olika filmer som just nu spelas in, eller vad sägs om en scen med en enorm fastkedjad King Kong från filmen King Kong av Peter Jackson som kommer i vinter och en otroligt detaljerad och trovärdig flygkrash från War of the worlds av Steven Spielberg som kommer på biograferna nu i sommar.

Studio tour var mycket häftig och är naturligtvis ett måste för alla som åker hit till Universal Studios, och får betyget 9.5/10 med ett mycket marginellt minus för den lite sega biten i början...

Efteråt gick vi ner genom den långa, fyrdelade rulltrappan till den nedre delen av Universal Studios, där vi aldrig ens var förra gången vi var här. Där fick vi direkt syn på nästa grej vi ville göra här, nämligen Jurassic park: The ride. Även där hade de samma anordning i köslingan med sval vattenånga och fläktar som svalkade av oss, och eftersom köslingan i sig var inlindad med tropiska träd, buskar och liknande så kändes det nästan som att stå mitt i en djungel där i kön. Jurassic park: The ride var också mycket häftig, det var som en vattenfylld berg- och dalbana med Jurassic park motiv och framrusande dinosaurier, och mer än en liten stänk vatten. En klar 9:a av 10 poäng och ska klart göras igen nästa gång vi tar oss hit.

Mitt emot låg Revenge of the mummy: The ride så vi passade på att ta den också på en gång. Den hade ett ganska häftigt kösystem, där man gick in som i en ingång till en pyramid eller något, med hieroglyfliknande grejer på väggarna och det var verkligen svalt som i graven där inne. Själva åkturen var en ganska häftig berg- och dalbanetur bland skelett och mumier, som dessutom gick både fram- och baklänges i full hastighet vilket var ganska äckligt, men tyvärr var den alldeles för kort. Den borde ha varit åtminstone dubbelt så lång tycker vi och därför sjunker betyget en hel del och får därför en halvstabil 6:a av 10 poäng.

Vi var redan helt slut efter ett antal timmar i den här hettan, så vi slog oss ner vid en glassbar i närheten och tog varsin mjukglass på Ben&Jerrys. Vi lyckades t.om. hitta en liten plats att sitta i skuggan! Det var verkligen skönt att sitta en stund i skuggan och njuta av en glassstrut, även om glassen såklart smälte medan man tittade på den...

Efter att ha suttit och kopplat av en stund traskade vi vidare till Special effects stages som låg i närheten. För någon som sett ett antal behind the scenes/special effects program från filmer på DVD var det väl ingen överdrivet upphetsande historia, där de visade hur de går till väga när de gör lite enkla special effects till filmer med bl.a. voluntärer från publiken. De var däremot ganska roliga att lyssna på och själva showen var bitvis ganska roligt gjord. Lite kul var det att se dem visa hur de kan få det att se ut som att de sågar av handen på en person och ett ganska roligt mekaniskt (?) monster som gjorde lite konster på scenen. En lite blandad kompott som totalt får betyget 5 av 10.

Precis intill låg Backdraft, som verkade ganska häftig på pappret. Själva showen var visserligen ganska så kort, men det kompenserades av att det som hände istället för otroligt häftigt, framförallt sista "scenen" som formligen pyrde av häftiga pyrotekniska och andra special effects där vi fick se som från en scen ur filmen Backdraft där en eld tar fart i en lagerlokal och till slut fullständigt förstör allt i sin väg. Det blev riktigt varmt där inne mot slutet och man kände verkligen elden som rasade intill, så pass att jag inte vågade plocka fram kameran och ta några bilder därinne... Det var faktiskt riktigt häftigt och klart värd en 8 av 10 poäng.

Sedan hade vi typ gjort det mesta på nedre plan, och åkte upp till övre plan igen. Till skillnad från förra gången då det var 1 timmes kö (!) till Back to the future: The ride, var det nu endast 5-10 minuters kö så vi passade på att ta en sista grej innan de stänger. Tyvärr blev vi inslussade i en typ av väntehiss där Doc Brown m.fl. från filmen förklarar vad som händer, tillsammans med 3 otroligt vilda och irriterande ungar, som inte kunde hålla tyst en sekund utan höll på och stojade och skrattade där inne, och hade gärna gått ut därifrån direkt om vi kunnat. Själva "riden" var inte särskilt imponerande heller, och var mest en virtuell åktur i en hoppande och skuttande 'bil' med en bild projicerad på en duk framför, och den blev ju inte heller direkt bättre av att ha de tjattrande ungarna framför oss hela tiden. Med eller utan ungar hade den nog aldrig blivit bra, men med ungar var den definitivt inte bra utan bara irriterande och får bottenbetyget 2/10 poäng.

Nu fick det räcka med rides, och parken skulle dessutom strax stänga så vi tyckte att vi kunde koppla av en stund och ta en liten promenad runt omkring i parken och titta på lite filmprops och annat liknande, som vi inte sett. Efter en stunds promenad började vi bli hungriga och eftersom parken strax skulle stänga ändå gick vi ut från Universal Studios och in till Universal city där vi gick in på Panda express och åt lite mat. Till skillnad från förra gången när vi satt ute och huttrade när vi åt vid ungefär samma tid, var det nu fortfarande riktigt varmt och skönt att sitta i skuggan och äta.

På samma sätt som förra gången vi var här fick man typ gratis parkering om man gick på bio, och vi hade ändå tänkt gå och se The Hitchhiker's Guide to the Galaxy på bio, medan den fortfarande går. Dvs, den här gången fick vi $10 rabatt på valfritt matställe om vi köpte biobiljetter, men eftersom vi ändå var tvungna att äta något innan filmen var det ju i princip samma sak.

Liftarens guide till galaxen, som den heter på svenska har länge varit en av bådas favoritböcker och har på sätt och vis sett fram emot filmen sen vi hörde för något år sen att den var på väg. Jag säger på sätt och vis, för varken radioprogrammet eller den gamla tv-serien kommer ens i närheten av att vara lika bra, smarta och roliga som boken så vi var trots allt lite skeptiska till filmen, om den verkligen kunde leva upp till de högt ställda förväntningarna. Särskilt med tanke på att det är en komedi, med brittisk typ av humor och måste sägas vara mycket mycket svårt att göra en filmadaption av.

Som tur är måste jag säga att de lyckades förvånansvärt bra, både med storyn, komedin och alla märkliga platser och personer som ingår i Liftaren. Filmen var litegrann i samma stil som en av Monty Python-filmerna, vilket måste vara en komplimang till vilken komedi